Redan är långhelgen över! Tiden går alldeles för fort för att man ska hinna med allt man vill! Vi har jobbat på bra med hallen och den är nu färdigmålad förutom en liten bit som vi ska vänta med tills vi bredspacklat och slipat fondtapet-väggen. I morgon kommer en kompis som ska hjälpa oss att bredspackla och slipa, sen är det inte mycket kvar! Tänk så skönt när väl hela hallen är färdig!

Hatthylla och skohylla införskaffade vi i fredags kväll som vi hade tänkt, men när vi väl var hemma så var det såklart ett fel på hatthyllan så på lördagen åkte Johan tillbaka och bytte. Satte sedan upp hatthyllan på kvällen och det blev jättefint! Foto kommer när jag hinner.

Igår var jag med pappa och hans ”tjej” (vad säger man egentligen?) på Elmia Game Fair. Det var jättekul och vi var kvar hela dagen. Vi lyssnade på Jeppe Stridh och jag köpte ett av hans handgjorda koppel – det är SUPERSKÖNT! Väl hemma hade jag en ordentlig huvudvärk som övergick i migrän och jag fick ligga i soffan men kuddar över ansiktet. Efter ett kräkbesök på toaletten mådde jag bättre, MEN istället sprack ett blodkärl i ögat och jag är vinröd i större delen av ena ögat, ända in till iris. Låter det vackert, kul och härligt? Det vill jag lova att det inte är… Besöket hos optikern i morgon får ställas in och jag kan inte ha linser på några dar till. *suck*

Idag skulle Johan och hans bror spela tennis på tennisbanan som finns här på området. Jag och Tinca följde med för att titta på och Tinca var halvt hysterisk när hon inte kunde komma åt alla bollar som sköts. Hon blir så himla stressad av bollar. Jag försökte vänta ut henne men hon lugnade sig inte så till slut fick jag tvinga ner henne på sidan och hålla fast henne. Efter ett tag var hon lugnare och jag släppte upp henne. Hon fick lite avledning genom att jag kastade ut godisbitar som hon fick leta efter. Efter ett tag kastade hon sig fram efter en boll och jag fick tag på benen längst ifrån mig och drog ner henne på sidan. ”Dunk”, sa det. Hon hajade till, blev nog riktigt förvånad, och efter det dummade hon sig faktiskt inte mer. Hon var inte lugn eller så men hon skällde, gnällde eller försökte inte studsa efter bollarna, så hon fick vara i långt koppel och strosa runt istället för att ligga stilla. Nästa gång tar det förhoppningsvis inte lika lång tid innan hon lugnar sig och så småningom kanske hon kan ligga lugnt vid min sida. Tänk att man inte får springa efter bollar som husse skjuter iväg, kan livet vara mer orättvist?

Take care!