Nu är det några dar sen jag skrev! Vi åkte ner till Halmstad på onsdagkvällen och var framme strax innan 22. Vi skulle bo hos min bonusmamma och min syrra eftersom min pappa hade brudens familj boende hos sig. Jag hade fullt upp både torsdag och fredag med att förbereda bröllopet. Jag blev ju klar med festprogrammen på onsdag förmiddag och skickade dem till en tjej som skrev ut dem, så de låg färdiga och väntade på mig när jag kom till Halmstad.

På torsdagsmorgonen åkte Johan tillbaka till Älmhult för att jobba och jag tog med mig Tinca och gick hem till pappa för att skära till festprogrammen som de skulle vara. Det visade sig vara mycket mer jobb än jag trott och det tog många fler timmar än jag räknat med. En del papper hade matats in snett i skrivaren och gick inte att använda. Jag fick hjälp av brudens syster och det var tur för annars skulle jag nog inte hunnit klart. Medan jag skar papprena så sorterade hon dem och satte ihop de färdiga programmen. Tack Katrin!

På torsdagkvällen skulle jag vara med och öva på allsångerna i festlokalen och passade på att skriva ut de papper som blivit fel. Det var oerhört roligt att komma igång och sjunga igen – jag visste inte att jag hade saknat det så mycket! Det var som att ”komma hem”… Sorgligt att jag tappat sången och musiken så sen jag flyttade till Jönköping. Efter att vi övat klart åkte vi hem och gjorde färdigt programmen och var inte färdiga förrän efter 23.30.

Tinca skadade sig på torsdageftermiddagen, hon lekte och ”slet upp” en bit av trampdynan genom att hon antagligen fastnat i en skruv som stack upp ur en bräda. Hon haltar ordentligt bitvis och har bara fått korta kissrundor sen dess. Alltid ska det vara något.

Fredagen hade jag också fullt upp med att hjälpa till med förberedelser och sedan på kvällen var det genrep i kyrkan för alla oss som skulle medverka i brorsans vigsel. Jag hade blivit ombedd att sjunga en sång tillsammans med brudens syster – ”För evigt” med Sara Löfgren. Övningen gick bra och när jag kom hem igen hade Johan kommit till Halmstad.

På lördagen var det så dags. Jag och Johan åkte hemifrån vid 11 för att hämta farmor och farfar som skulle åka med oss till kyrkan. Väl utanför kyrkan träffade jag en massa släkt – jättekul att se dom alla! Vigseln skulle vara i S:t Olofs kapell i Tylösand, en gammal fin kyrka, men ganska liten.

Brudparet har många vänner som sjunger och spelar olika instrument så det var många som deltog på olika sätt. Det började med att två tjejer stod i folkdräkt (Halmstad och Leksand, där bruden kommer ifrån) och spelade ingångsmusiken på fiol – jättevackert. Efter en stund var det dags för själva vigselakten och det var så vackert att jag inte var helt torr i ögonen. Lägligt nog var det dags för mig och Katrin att gå upp och sjunga vår sång till brudparet strax efter och jag ska ärligt talat säga att det var väldigt svårt att hålla rösten stadig. Sången blev jättefin och det var väldigt vackert och rörande att få stå och sjunga till brudparet, sången kom verkligen från hjärtat. Tack Louise och Krille för att vi fick äran!

Festen var jättetrevlig och väldigt lyckad! Jag hade lovat att fota åt brudparet, både i kyrkan och på festen, så jag sprang mest runt tycker jag. *s*

När väl bröllopet var avklarat fick jag äntligen semester! Och luften har fullständigt gått ur mig! Jag har ingen energi alls, helt slut är jag. Och nu är nästan anhalt Jönköping och besök av mamma och brorsan Alex. Kul såklart!!

Jo, förresten, den där ostindiefararen var i Halmstad och vi passade på att åka dit och kolla lite.

Brudbuketten.

Riskastning på brudparet.

Brudparet får rocka loss till en omgjord version av ”Fångad av en stormvind”