Vi gick ut i förrÃ¥det och hämtade en ”ny” leksak, en kamprulle som Tinca lekte med för ett par Ã¥r sen. De flesta leksaker som Tinca hade gick sönder väldigt snabbt, man kan väl säga att lilla flattens leksaker hÃ¥ller betydligt längre… Men just den här kamprullen var väldigt rolig att ”snöra upp” även för lilla Z!

Ztimma har stor kamplust och älskar att leka, och numera kommer hon gärna till mig med sina leksaker och springer inte bara iväg och lägger sig för att tugga pÃ¥ dem pÃ¥ egen hand. Apporteringsträningen gÃ¥r bättre och bättre, eftersom hon inte gärna kom med apporten till mig utan hellre ville lägga sig och tugga pÃ¥ den, sÃ¥ fick vi tips om att göra själva avlämnandet mer intressant genom att använda klicker och förstärka själva gripandet och lämnandet i min hand. Vi har hÃ¥llt pÃ¥ ett tag nu och apporten har blivit roligare för henne, och intresset för att ge den till mig likasÃ¥. Nu växlar vi mellan olika sätt, ibland leker vi med det hon kommer in med, ibland fÃ¥r hon godis, ibland myser vi… Skönt är det i alla fall att det lossnat och att hon faktiskt väljer självmant att komma in med saker till mig, exempelvis om hon hittar en strumpa pÃ¥ golvet… För övrigt verkar det inte finnas nÃ¥got roligare i hennes liv än att hitta en äcklig gammal strumpa att hÃ¥lla i munnen…

Igår hämtade vi in Tincas ena gamla BIA-bädd, och jösses vad Ztimma blev galen - hon kastade sig ner i den och har fått en ny favoritplats!

Behöver jag säga att jag älskar henne?