Jag blev utmanad av Jenny för ett tag sedan, och såklart antar jag den utmaningen! Uppgiften var att visa ett ögonblick från exakt ett år tidigare.
Eftersom förra hösten var en jobbig tid sÃ¥ hade jag inte särskilt mycket inspiration till att fotografera, vilket ocksÃ¥ innebär att mitt fotoarkiv frÃ¥n september/oktober 2008 är väldigt litet. Jag hittade dock nÃ¥gra bilder frÃ¥n en underbar höstpromenad med Tinca den 16 oktober… Det här inlägget har alltsÃ¥ legat och väntat pÃ¥ att fÃ¥ läggas ut ett tag nu, och jag vet att Jenny väntat otÃ¥ligt pÃ¥ att fÃ¥ mitt ögonblick frÃ¥n tjugohundraÃ¥tta. 
Alltid när jag tittar pÃ¥ bilder av Tinca fÃ¥r jag en klump i halsen och en tÃ¥r i ögat. Gjorde jag rätt? Väntade jag för länge? Kunde jag gett henne mer tid? Fanns det nÃ¥got mer jag kunnat göra för henne? Jag kan fortsätta i all evighet, sÃ¥ därför tänker jag helst inte pÃ¥ det… Nu har det gÃ¥tt över 8 mÃ¥nader och jag har fortfarande inte kunnat ändra texten pÃ¥ hennes sida. Jag har heller inte kunnat lägga ut bilderna frÃ¥n hennes sista vecka, men tids nog gÃ¥r det säkert…
Allra finaste Tinca, som lärde mig sÃ¥ mycket…
Hon var otroligt tacksam att fotografera, kunde posera i evigheter för att matten skulle få bilden med stort B.
Hon ställde upp pÃ¥ alla konstiga idéer matten hade… För vilken hund skulle egentligen njuta av att ligga med nosen jämte sin älskade boll, medan matten häller löv pÃ¥ henne för att fÃ¥ ett roligt foto??
Tinca tittar fram bakom några löv.
Underbara höstfärger – en av mina absoluta favoritbilder.
Tittar uppåt.
Höstbild över Strömsberg.
Förstår att du funderar, det är oundvikligt, men tack och lov lugnar det ner sig med tiden. Men efter 10 år (!) fäller jag fortfarande en tår ibland för min första schäfer och funderar i samma banor som du. Bilderna är i alla fall underbara – precis som vanligt!
Finaste finaste Tinca! På bilder som dessa väntar jag gärna!
Kram & trevlig helg önskar mopsen & matten ;-)
Vilka underbara bilder och vad vacker hon var, din Tinca!
Hej Kattis! Jag förstÃ¥r precis vad du menar….det är naturligt att dom tankar & funderingar du har ang T kommer. Har själv haft & har fortfaande dom tankarna, Att ta farväl av sin bästa vän är inte lätt. Tänker pÃ¥ Disa varje dag och jag fick för mig att det skulle bli lättare men inte det inte. Saknaden är enorm och jag ställer mig hela tiden frÃ¥gan Kunde jag ha gjort nÃ¥tt mer för Disa?? VÃ¥ra hundar ställer hela sitt liv upp pÃ¥ oss utan att vika frÃ¥n vÃ¥r sida en endaste gÃ¥ng & utan nÃ¥gra ktrav pÃ¥ att fÃ¥ nÃ¥tt tillbak, när deras tid börjar ebba ut sÃ¥ är det vÃ¥ran tur att ställa upp pÃ¥ dom och ge nÃ¥tt tillbaka. Jag tycker att det har bÃ¥de du & jag gjort med rÃ¥ge. Men nu har bÃ¥de du & jag var sin ny individ vid vÃ¥r sida, inte att dom kan ersätta varken Tinca eller Disa men dom kan hjälpa oss vidare i vardagen.
TASSAR
FIA & SIRI
Fina fina bilder
Såna funderingar kan hålla i sig rätt länge. Tror det tog ett par år innan jag klarade av att
lägga in nån bild på Hampus(hunden jag hade innan Yrla) på hemsidan.
Viljka underbara bilder!!!
Härligta bilder på din shcäfer. Hon var så fin!
Härligt att ni fick en bra träing oxå.. Skönt när det känns bra..
ha det gott..
Jättevackra bilder! Förstår att det är tungt att bearbeta. Kram
finafina tinca! tiden gÃ¥r ganska snabbt ändÃ¥… det är snart ett Ã¥r sedan vi lät karlsson somna in. tänker pÃ¥ henne ofta och har foton framme pÃ¥ henne bÃ¥de hemma och pÃ¥ kontoret. de älskade smÃ¥ djuren…
KRAM!