Ztimma snart 15 månader.

I fredags kväll åkte vi ner till stugan för att koppla av. Jag hann träna lite linjetag och höger/vänster med Ztimma innan vi somnade tidigt i soffan. Kvällens belöning var pannkakor och det var riktigt poppis kan jag säga!

PÃ¥ lördag förmiddag kom Eva & Gizmo och vi Ã¥kte ut i skogen och la viltspÃ¥r med älgklöv till bÃ¥da hundarna. Medan spÃ¥ren fick ligga ett tag gick vi ner till Nissan för att träna lite apportering med Ztimma, där hon vada över vattendraget för att komma Ã¥t dummyn. Till en början vÃ¥gade hon inte gÃ¥ över det strömma vattnet dÃ¥ hon inte sÃ¥g botten, men efter nÃ¥gra försök hittade hon en väg över och jag skickade nÃ¥gra gÃ¥nger till och mot slutet tvekade hon inte alls. Sen flyttade vi oss längre bort för att Gizmo skulle fÃ¥ hämta dummyn i lite djupare vatten och simma lite. Provade att släppa Z pÃ¥ ett ”varsÃ¥god” i lite djupare vatten ocksÃ¥ efter ett tag och hon hann nog inte tänka efter i det strömmande vattnet utan simmade ett par simtag när hon tappade fotfästet och hon sÃ¥g helt cool ut. Sen fick hon ett litet sök pÃ¥ tvÃ¥ dummies i ett uppvuxet omrÃ¥de med buskar och högt gräs, jobbade kanonbra!

Sen blev det en liten paus med korvkokning och gott ben för hundarna i trädgÃ¥rden. Att ha Ztimma uppbunden ute ensam är inga problem alls längre, Ã¥h va skönt. Hon sitter eller ligger och väntar bara. Efter matpausen fick Ztimma bära en liten krÃ¥ka och en duva, upptagen är lite lÃ¥ngsamma men när hon väl fÃ¥tt ett grepp om fÃ¥geln hÃ¥ller hon fint. Ett sök med fÃ¥glarna pÃ¥ en äng blev det ocksÃ¥ och Ztimma jobbade jättefint. Som avslutning la jag ut fÃ¥glarna i ett litet stenröse och skickade pÃ¥ linjetag och hon löste den uppgiften fint ocksÃ¥, det enda jag har att anmärka pÃ¥ är farten tillbaka de sista 10 meterna, som inte är direkt hög om man säger sÃ¥…

Till slut var det dags att gå spåren och Ztimma fick börja, liggtiden var nästan tre timmar. Hennes spårarbete var tämligen uselt måste jag säga. Det var fuktigt i marken och medvind i spåret, men Ztimma spårade bara några meter innan hon började tveka. Förra viltspåret hon gick var hon skeptisk till en början men jobbade bättre och bättre under spårets gång. Den här gången tvekade hon hela tiden, gick två steg och duttade ner nosen i backen som för att se om hon var på rätt väg, sen stannade hon hastigt och tittade upp mot en backe och svansen var väldigt låg. Så fortsatte hon halva spåret, och hon vågade inte gå mer än ett par meter framför mig. Jag fattade ingenting, hon har inte haft problem med viltspår tidigare och doften av klöv, blod och vilt får henne väldigt intresserad. Efter en stund i spåret kom vi fram till ett område som var helt uppbökat, och då börjar ju tankarna snurra, var det vildsvin som varit på besök under tiden som spåret legat till sig??

Vi tog en paus och Ztimma fick lägga sig medan Johan, jag och Eva diskuterade lite om ifall man skulle bryta eller lÃ¥ta henne spÃ¥ra klart. Jag vill inte uppmuntra och belöna ett dÃ¥ligt arbete i skogen, men samtidigt är det ju bra om hon kan lyckas spÃ¥ra klart trots att hon uppenbarligen är väldigt illa till mods. Efter pausen började hon jobba mer säkert och hon lÃ¥g till och med pÃ¥ lite i linan, och till slut hittade hon klöven. Kan väl inte säga att hon var överlycklig över att hitta klöven, hon ville hellre spÃ¥ra vidare, men efter lite ”dragkamp” med enorm älgklöv tog hon upp den och bar den till bilen.

Har fått lite att fundera över. Vad var det som påverkade henne så mycket? Jag är nästan helt övertygad om att det var vildsvinslukten som gjorde henne osäker, hon har aldrig tvekat så tidigare och eftersom hon älskar klöven och blodet när vi tag fram det ur frysen så tror jag inte att det är själva spåret hon tycker är läskigt. Eftersom hon dessutom tittade upp mot backen där vi så småningom gick förbi och marken var helt uppbökad, så blir jag ännu mer övertygad. Men om det nu skulle vara så att hon inte tycker om viltspår då?? Vi ska prova viltspår ett par gånger till den närmaste tiden så får vi se hur hon beter sig då, innan jag utvärderar det hela. Visar det sig att hon strular i varje spår så hoppar vi nog över det här med viltspår och kör på med personspår istället.

Sköt om er allihop!

…där jag kan ligga i lugn och ro…

Den senaste tiden har Ztimma varit minst sagt tråkig att träna med. Efter löpet har hon tappat motivation, intresse och fart, och att träna med henne har bara varit kämpigt. Jag gör helt enkelt så att jag bara tränar med henne när hon är riktigt pigg och motiverad, som hon var när vi var i stugan för några dagar sen. Då körde vi det första riktigt bra träningspasset med apportering på länge! Både linjetag mot två olika punkter, markeringsövningar, höger/vänster, stoppsignal och inkallning och hon hade bra fart och glädje hela tiden. Som avslutning fick hon ett par riktigt långa markeringar som Johan kastade.

I morgon är det sista tillfället pÃ¥ vÃ¥r apporteringskurs… Tyvärr har hon bÃ¥de löpt och varit efter-löpet-skum under kursen sÃ¥ den har inte direkt varit givade för Ztimmas del, men jag har ju lärt mig en del och det är huvudsaken. SÃ¥ typiskt bara att hon sätter igÃ¥ng att löpa när vi gÃ¥r kurs. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte delta i varken Sommarträffen eller Unghundsderbyt med henne. Hon mÃ¥ste bli mer stabil och ”träningsglad” innan jag ställer upp pÃ¥ nÃ¥got tävlingsaktigt. Synd, synd… NÃ¥ja, det kanske gÃ¥r Ã¥t rätt hÃ¥ll nu?

I helgen ska jag försöka lägga ett viltspår åt henne och se hur det fungerar, ska försöka göra anlagsprovet i sommar/höst tänkte jag. Undrar också när jag på allvar ska sätta igång med lydnadsträningen, ett tag gick det väldigt bra men sen tappade jag lite motivationen att träna lydnad och numera kör jag mest apportering, som verkligen är skitkul!! Är så glad att jag valde en ras som gjorde att jag kom in i jaktapporteringsträsket.