I fredags efter jobbet gick jag in i en liten butik här i stan för att kika runt lite, och blev så förtjust i färgen på en gerbera så jag var tvungen att köpa den. 30:- fattigare och bra mycket gladare. ;D En vacker blomma att titta på under helgen, och en ypperligt tillfälle för fotografering! Tyvärr har inte solen tittat fram så det blev fotografering i ganska trist ljus, men efter lite ljusredigering i Photoshop blev resultatet ganska bra ändå. Hoppas på att solen kommer fram några minuter i morgon så jag kan ta fler bilder!

IgÃ¥r Ã¥kte vi till stugan och var där i nÃ¥gra timmar. Vi Ã¥kte till min favoritdel av skogen, där träden stÃ¥r glest och marken är täckt av en tjockt laget med blÃ¥bärsris. Underbart! Ni ska se det pÃ¥ sommaren… Jag och Johan ställde upp oss med strax över 300 meters mellanrum i skogsterräng och sen skickade vi Tinca sÃ¥ hon fick springa 7 sträckor mellan oss. När vi kom tillbaka till stugan var Johans föräldrar där och vi fikade och röjde lite pÃ¥ övervÃ¥ningen. Bland annat slängde vi ut en gammal soffa, en fÃ¥tölj och nÃ¥gra dynor som vi ska ta till Tincas dagis. Jag tror soffan blir för stor där, men fÃ¥töljen ville de ha i alla fall.

Jo, pÃ¥ tal om Tinca – pratade med dagisfröken igÃ¥r och hon tyckte det var hemskt klantigt av henne att inte sätta pÃ¥ tratten när de gick ut, men Tinca hade legat sÃ¥ skönt i soffan och vilat, och hade inte brytt sig om sÃ¥ret pÃ¥ hela dagen. Jag var ju ganska upprörd när vi hämtade Tinca i fredags, som ni märkte… Men de kommer vara mer noga i framtiden och jag vet hur lätt det är att missa Tinca när hon kliar sig. Efter nÃ¥gra Ã¥rs erfarenhet har vi dock lärt oss att ta det säkra före det osäkra, och det kommer nog dagis med göra i fortsättningen.

Idag har jag varit pÃ¥ jobbet igen, fast jag var ganska slut efter att skolan var slut och jag slappnade av efter att barnen gÃ¥tt hem. Tinca dÃ¥…? Hennes mage är bättre, konstigt att man kan bli sÃ¥ lycklig av en skit! *s* Hon är inte helt bra, men hon är i alla fall bättre än hon varit den senaste veckan. Vi fÃ¥r bara hoppas att det hÃ¥ller i sig och gÃ¥r Ã¥t rätt hÃ¥ll!

NÃ¥got som är mycket trÃ¥kigare är att hon tuggat upp sitt sÃ¥r pÃ¥ ryggen igen. Hon har ju varit hemma hos mig nÃ¥gra dagar och hon har inte brytt sig om sÃ¥ret, men har ändÃ¥ fÃ¥tt ha tratt pÃ¥ sig pÃ¥ nätterna för säkerhets skull. SÃ¥ret hade fÃ¥tt en skorpa pÃ¥ sig och var pÃ¥ väg att läka. Dagis lovade att hon skulle ha tratten även där närä de inte hade henne under uppsikt. SÃ¥ hämtar vi henne idag och möts av en hund som tuggat upp sig igen. Blir sÃ¥ lessen, vi hade ju verkligen bett dem att hon skulle ha tratten. De hade bara gÃ¥tt ut en kort sväng och sÃ¥ hade hon tuggat upp sÃ¥ret under tiden. ”Att det gÃ¥r sÃ¥ snabbt” sa de. De har väl inte trott att hon skulle klia upp sig sÃ¥ pÃ¥ en sÃ¥n kort stund, men vi VET ju att det är sÃ¥, vi har levt med skiten i sÃ¥ mÃ¥nga Ã¥r. Det känns sÃ¥ himla trist när man lämnar iväg sin hund med ett ganska fint sÃ¥r och fÃ¥r hem henne upptuggad igen.

Det är säkert inte kul för dagis att lämna hem Tinca sÃ¥n heller, och vi fÃ¥r verkligen hoppas att de förstÃ¥r nu hur viktigt det är att hon har tratten när vi ber dem om det. Vi kan ju sÃ¥klart inte begära att hon är under uppsikt hela tiden, och dÃ¥ vill man ju veta att hon har tratten sÃ¥ att hon inte KAN tugga. Och munkorg är det som gäller i bilburen för att hon inte ska tugga upp sÃ¥ret där. SÃ¥ret är ungefär sÃ¥ stort som en femkrona, för er som undrar…

Well, i morgon ska vi åka till stugan några timmar. Vi får se hur mycket damen får springa, jag hade tänkt spåra med henne i skogen men vi får ta det försiktigt med det öppna såret på ryggen. Kanske att det blir ett kortare spår över nån äng eller så, annars blir det väl bara uppletande.

Tack förresten för alla kommentarer angående mitt jobbiga inlägg om Tinca. Ni ska veta att det värmer!

Ha en trevlig helg allihopa!

Idag, liksom igår, är jag hemma med feber. Hur tråkigt som helst. Jag är uttråkad, men orkar ingenting. Tog i alla fall med Tinca ut på ängen på morgonrundan, så hon kunde få springa och leka lite. Kameran fick följa med, eftersom det är sol ute konstigt nog! Det blåser som vanligt, men det är ändå skönt när solen är framme.

Nåt som är riktigt tråkigt däremot, är att vi har studiedag på jobbet idag och skulle ha en mycket givande dag med framförallt matematik på schemat. Jag har verkligen sett fram emot den här dagen, så det var nära att jag gick dit i alla fall, men tanken på att orka hålla mig uppe från 08.00-20.30 (kvällsmöte efteråt) kändes omöjlig.

Vet ni, det sa bara PANG! och så fick jag feber i måndags eftermiddag. Sprängande huvudvärk, feber och ont i axlar, nacke, armar och rygg. Hm, jag har sällan feber så det känns konstigt att det bara smällde till! Å andra sidan är det inte jättekonstigt eftersom många av barnen på jobbet är sjuka, men jag hade tänkt hålla mig ffrisk!

Så länge Tinca är igång har hon ingen klåda, men hon får sova med tratt på sig. På väg hem från dagis igår tuggade hon upp sitt halvläkta sår igen, så nu får hon ha munkorg när hon sitter i buren. Vi slapp springa ut med henne i natt och hon får bara majsvälling nu för att få i sig lite näring, så jag hoppas att hon blir bättre i magen under dagen. Lägger in några av bilderna när Tinca letar (och hittar!) leksaker på ängen!

Idag, liksom igår, är jag hemma med feber. Hur tråkigt som helst. Jag är uttråkad, men orkar ingenting. Tog i alla fall med Tinca ut på ängen på morgonrundan, så hon kunde få springa och leka lite. Kameran fick följa med, eftersom det är sol ute konstigt nog! Det blåser som vanligt, men det är ändå skönt när solen är framme.

Nåt som är riktigt tråkigt däremot, är att vi har studiedag på jobbet idag och skulle ha en mycket givande dag med framförallt matematik på schemat. Jag har verkligen sett fram emot den här dagen, så det var nära att jag gick dit i alla fall, men tanken på att orka hålla mig uppe från 08.00-20.30 (kvällsmöte efteråt) kändes omöjlig.

Vet ni, det sa bara PANG! och så fick jag feber i måndags eftermiddag. Sprängande huvudvärk, feber och ont i axlar, nacke, armar och rygg. Hm, jag har sällan feber så det känns konstigt att det bara smällde till! Å andra sidan är det inte jättekonstigt eftersom många av barnen på jobbet är sjuka, men jag hade tänkt hålla mig ffrisk!

Så länge Tinca är igång har hon ingen klåda, men hon får sova med tratt på sig. På väg hem från dagis igår tuggade hon upp sitt halvläkta sår igen, så nu får hon ha munkorg när hon sitter i buren. Vi slapp springa ut med henne i natt och hon får bara majsvälling nu för att få i sig lite näring, så jag hoppas att hon blir bättre i magen under dagen. Lägger in några av bilderna när Tinca letar (och hittar!) leksaker på ängen!

De senaste dagarna har vi haft fullt upp! I torsdags kväll var vi på en föreställning med Joe Labero, vi fick biljetterna i julklapp. Helt otroligt hur han kan få till det alltså! Jag satt i ständig skräck över att bli uppdragen på scenen, men jag slapp det som tur var. *puh* Det var en häftig upplevelse, i alla fall!

Johan har jobbat hela helgen. PÃ¥ lördagen Ã¥kte jag och Tinca till skogen tillsammans med Eva, Jesper och Gizmo. Hundarna rejsade runt i snöblasket och Gizmo fick bada när han kom hem. Den här gÃ¥ngen fick dock Gizmo jaga Tinca lite, annars är det bara tvärtom. PÃ¥ eftermiddagen var jag och Tinca sedan hos dem och tittade pÃ¥ film. ”PÃ¥ smällen” sÃ¥g vi, den var riktigt kul!

På söndagsförmiddagen tog jag med mig Tinca upp i skogen här vid oss. Det var rejält lerigt och svårt att gå i alla backar, men vi tog oss runt. Eftersom mitt lokalsinne ligger på MINUS, så går jag gärna inte nya stigar, men jag testade faktiskt och överlevde. Rundan tog 1,5 timme och då var jag rejält sen när vi kom hem. Fick stressa som bara den för att hinna duscha av Tinca den värsta leran, laga mat, äta, byta om, hänga tvätt och lite annat, innan jag skulle följa med på Gizmos valpkurs. Problemet var att kursen var redan på lördagen, så vi fick åka hem igen. De hade sett fel i almanackan. Trist, men jag fick mig en lugn eftermiddag i soffan tillsammans med te och en bok.

Tinca under uppletande, fotot taget i somras.

I övrigt far mina tankar runt, runt i huvudet. Tinca har blivit sämre igen, jag har hittat tre olika sår som hon har tuggat upp på ryggen, varav ett är riktigt fult. :???: Jag tror att jag missat att ge henne senaste allergenet, och hoppas på att det är därför. I så fall läker såren snabbt, men det händer också att det är annat som triggar hennes klåda (exempelvis pollen eller löp), och då blir det inte bättre än på ett tag. Hon har dessutom diarré i stort sett varannan dag. Som ni hundintresserade kanske minns så har hon ju en massa problem, varav det ena är magen med lever och tarmar. Hon har haft inflammation i tunntarmen under en lång period och vi har skickat prover till Texas vid ett par tillfällen för att de tydligen är bäst där. Vi lyckades få bukt på inflammationen, och hon var bra i magen i två månader. Sen kom ormbettet. Efter det har hon varit dålig i omgångar, men nu är hon det mest hela tiden.

FrÃ¥gan är hur mycket man ska utsätta den stackars hunden för. Ni som har följt oss vet ju att det varit problem och sjukdomar nästan hela tiden. Hur mycket ska man lÃ¥ta henne gÃ¥ igenom egentligen? Ska man göra ännu flera tester och provtagningar och kanske operationer för att kolla upp hennes mage? Ska man lÃ¥ta det vara och hoppas att hon Ã¥tminstone har ett drägligt liv, trots att hon är lös i magen och tämligen mager? Hon är pigg och glad när vi är ute, dÃ¥ är det full fart som gäller. Men jag tycker att hon är tröttare inomhus och det förstÃ¥r man ju när hon inte kan ta upp näringen i maten. Hon är 6,5 Ã¥r nu och jag undrar om hon ens haft ett bra liv eller om hon mest lidit. Hon kan ju inte berätta! Nog för att hon är väldigt pigg och full med energi när vi är ute, men det kanskebara är ett sätt att ”springa bort det onda”? Det kanske bara är jag som är sÃ¥ fruktansvärt egoistisk att jag inte inser vad som är bäst för min hund?! Och hur ska man ens kunna veta det?

Som ni förstÃ¥r sÃ¥ är det ganska tufft, och jag bara skjuter besluten framför mig, och har gjort sÃ¥ i flera Ã¥r. Man hoppas ju naturligtvis pÃ¥ att det ska bli bra, men jag vet att den dagen aldrig kommer. Vi skjuter bara upp det oundvikliga när vi trycker i henne mediciner och lÃ¥ter henne gÃ¥ igenom en massa provtagningar och utredningar. Vi ”lÃ¥nar” lite extra tid Ã¥t henne. Eller är det Ã¥t oss?!

Det viktigaste är ju att Tinca har det bra, och det inbillar jag ju mig att hon har, men hur kan man nÃ¥nsin veta? Jag är ju inte direkt opartisk… Jag är ganska nere för tillfället och det är inte mÃ¥nga minuter per dag som jag kan sluta fundera. Och ändÃ¥ kommer jag inte fram till nÃ¥gonting, mer än att jag älskar min lilla hund…