Ztimma i höstlöven (med ett litet strå på nosen).

Vill börja med att tacka för kommentarerna till Vem bryr sig…egentligen? Jag fick upp ögonen för ett par nya personer, vilket sÃ¥klart är jättekul! Det är förstÃ¥s ändÃ¥ mÃ¥nga som jag inte vet vilka ni är, och om det är viktigt att ha full koll fÃ¥r jag väl lÃ¥sa hela bloggen. Och det vore ju trÃ¥kigt… SÃ¥, fortsätt ni att hÃ¥lla er hemliga!

I lördags var vi nere i stugan och Ztimma fick spÃ¥ra. Husse la ut ett 200-metersspÃ¥r pÃ¥ en äng, med tvÃ¥ vinklar och sex pinnar. Vi skulle prova med pinnar i spÃ¥ret och belöna om hon markerade. Hon skulle ocksÃ¥ fÃ¥ prova att spÃ¥ra i lina istället för i koppel. SpÃ¥ret fick ligga ungefär 40 minuter och under tiden tränade jag lite apportering. Ztimma var lite konstig och kunde lÃ¥ta bli att ta leksaken och istället ställa sig och nosa, och lika flurrig var hon under hela apporteringsträningen. Hennes minne fanns inte med under träningen och ställde till det lite i vÃ¥rt samarbete, exempelvis tycker inte matten att det är okej att Z ställer sig för att nosa pÃ¥ en fläck när matten sagt apport. Vi lyckades till slut med övningarna men känslan av en ”sur” träning fanns kvar. Inte sÃ¥ smart av mig att träna ordentligt innan spÃ¥ret, för den lilla donnans hjärnceller tog nog semester sen.

SpÃ¥ret gick inte särskilt bra, egentligen det första ”bakslag” vi haft sen vi pÃ¥började spÃ¥rträningen. De första 50 metrarna gick hon jättefint och hon markerade de tvÃ¥ pinnarna pÃ¥ första sträckan, belöning i form av korv utdelades. Efter första vinkeln (en mjuk vänsterböj) spÃ¥rade hon okej en bit till, men vid tredje pinnen började hon leta harpluttar. Till en början lät jag henne hÃ¥llas, men efter en bra stund av bajsätande sa jag faktiskt till damen att lägga av. Hon fortsatte spÃ¥ret en stund men sÃ¥g mer ut som att vara pÃ¥ promenad och flurrade runt, och fortsatte sen leta harpluttar. SUCK! Egentligen kanske jag skulle brutit spÃ¥ret, men man vill ju ändÃ¥ lyckas och inte avsluta när det gÃ¥r dÃ¥ligt. Hon spÃ¥rade lite halvbra och gick över övriga pinnar. Ville absolut inte sluta pÃ¥ det sättet utan la sedan ut ett kort spÃ¥r, typ 10 meter lÃ¥ngt med tre pinnar i. Dessa markerade hon (konstigt att dessa dög?) och fick megabelöning.

Tankar om spåret:
– Mycket vilt som vandrat runt pÃ¥ ängen och mycket bajs som störde?
– Överansträngda hjärnceller som inte orkade mer än de första 50 metrarna efter att vi tränat apportering ett tag innan?
– Störde linan henne? Hon trampade pÃ¥ den ibland och verkade inte helt bekväm. Hon hade kanske 3 meters lina att röra sig i, men upplevdes mer som att hon var ute pÃ¥ promenad än att hon lÃ¥g pÃ¥ fint som hon gjort i kopplet.
– PÃ¥verkade vinden? Jag märkte inte av nÃ¥gon vind varken när vi la ut spÃ¥ret eller när vi skulle gÃ¥ det, men som Ulrika sa: Vind finns det alltid.
– Var pinnarna i spÃ¥ret ointressanta? Tror inte det eftersom hon markerade de första tvÃ¥ väldigt fint.

Nästa spÃ¥r vi lägger ska vara kort och motivationshöjande, jag ska tänka pÃ¥ att inte träna nÃ¥got annat precis innan och jag ska fortsätta att träna pinnmarkeringar separat. Det kommer att bli älgkött som belöning, ingen hund kan motstÃ¥ älgkött…

Ztimma röjer runt på fältet, jagad av Tizzla som hamnat utanför bilden.

Full koll pÃ¥ Tizzla…

Lite trött blev hon allt, den lilla damen… Foto: Ulrika Lindor

Förberedelser inför spåret. Foto: Ulrika Lindor

I lördags var vi ju och spÃ¥rade med Ulrika, Mats och Petra. Ulrika skickade nÃ¥gra foton till mig och jag älskar verkligen hennes hundbilder! Mitt nya projekt efter den spÃ¥rträningen var att introducera ”pinnarna”, alltsÃ¥ de smÃ¥ apporter som ligger i spÃ¥ret för er som inte är insatta i hundvärlden. Sagt och gjort, igÃ¥r gav vi oss ut i regnet, med fickorna fulla av spÃ¥rpinnar, ost i snusdosa, klicker och boll i snöre. Under tiden som jag gick en minirunda i skogen och la ut ett ”pinnspÃ¥r” (fem pinnar med kanske fem meters mellanrum), fick Ztimma sitta och vänta bunden i ett träd. Hon var jätteduktig, lugn och tyst. Sen tog jag med mig Z i koppel och bara gick min lilla runda igen, för att se om hon markerade pinnarna. Hon tvärstannade när hon kände vittringen av pinnen och nosade pÃ¥ den, jag klickade och dÃ¥ plockade hon upp den och gav till mig, gullehund! Byte med ost och sen fortsatte hon självmant framÃ¥t i mina fotspÃ¥r, lugnt och harmoniskt men med mer intensitet och intresse för varje pinne hon hittade. Vi gjorde om övningen en gÃ¥ng till, men jag la den här gÃ¥ngen ut 7 pinnar. Hon markerade och plockade upp allihopa utom fjärde pinnen, som hon duttade nosen vid och bara gick vidare. Det är inget jag lägger nÃ¥gon vikt vid, men undrar varför hon inte plockade den men tog alla andra? Är jättenöjd med träningen!

Vi fortsatte promenaden och tränade lite på stoppsignal och inkallning med visselpipan, och vågade oss på en helt ny stig. Ni som känner mig vet säkert att mitt lokalsinne är totalt kasst och att jag är värdelös på att hitta rätt. Vi strosade vidare i skogen och även om vi förstås inte kom ut där jag väntade mig, så så kände jag ändå igen mig och vi kunde hitta tillbaka utan problem. Efteråt var jag så himla nöjd över att jag hittade just den platsen, för kolla in miljön på bilden här nedanför, visst är det otroligt vackert?! Dit ska jag gå igen så snart jag är hemma och det är ljust!

Ztimma i en otroligt mysig miljö, visst är det lite sagolikt? (Fotot är taget med min mobil.)

Idag tog vi ett litet träningspass i trädgården; först Lkl1-apporteringar (sitta vid min sida, låta bli apporten när jag håller fram, ta på mitt kommando, hålla fast, släppa på mitt kommando). Efter några övningar jobbade vi vidare med spontana gripanden och snabba inleveranser, med kamptrasa som belöning och det var lyckat! Vi tränade också på inkallningsingångar och där tror jag det föll ner en liten polett i damens huvud, för hon gjorde ett par riktigt snygga ingångar till min sida helt av sig själv. Kamptrasan gav mycket resultat idag!

Ibland är hon ganska ”korkad” och det känns som att vi stÃ¥r och stampar utan att komma nÃ¥gonstans, men sÃ¥ rätt vad det är sÃ¥ tar hon ett jättekliv framÃ¥t. Kul!

Ztimma bland höstlöven. (Fotot är taget med min mobil.)

Idag har jag och Ztimma träffat Petra, Mats & Ulrika för lite spÃ¥r och uppletande med alla hundarna (och fotografering förstÃ¥s!). Ulrika la tvÃ¥ spÃ¥r till Ztimma, ca 150 m lÃ¥nga med en burk med korv som spÃ¥rslut och ungefär tvÃ¥ timmars liggtid. Det var första gÃ¥ngen som Z fick ett spÃ¥r som inte var lagt av mig men hon jobbade pÃ¥ som vanligt i ett behagligt tempo och med lite ”eftertänksamhet”. I det första spÃ¥ret tappade hon bort sig vid en vinkelböj, glömde antagligen bort sig och började äta rÃ¥djursbajs eller nÃ¥t.  Vi fortsatte gÃ¥ framÃ¥t där vi trodde att spÃ¥ret lÃ¥g, och efter ett tag fäste hon pÃ¥ spÃ¥ret igen och jobbade fint till slutet. Det andra spÃ¥ret jobbade hon kanonfint i, jag är sÃ¥ nöjd!! Ulrika var imponerad hon med, hihi… Z  löste fint ett problem vid en vinkelböj och hon tog 90-gradersvinkeln klockrent – det här kommer jag leva pÃ¥ länge! Nu ska vi börja jobba separat med att markera spÃ¥rpinnar sÃ¥ att vi kan lägga in dem i spÃ¥ret och byta mot godis.

I övrigt var Z ganska jobbig och het på de andra hundarna. Vid ett tillfälle trotsade hon mig och sprang fram till Tizzla och började leka. Det gillade INTE matten. För ett par veckor sen skulle hon aldrig ha vågat sig på att göra något hon inte får, skönt att det blir unghund av henne med! Haha, det känns som att vi har haft det lite för smidigt. Z fick också bekanta sig med Petras ena hund, Milou.

TACK för en jättehärlig dag!

Ztimma och Milous första möte…

Ståbild på Ztimma 7,5 månader gammal.

Tizzla och Ztimma i full fart!

De tre damerna – Tizzla, Vilja och Ztimma.

Tizzla, Vilja och Ztimma. Det var inte lätt att få dem att sitta stilla och posera, så vi fick ta om fotot några gånger!

Ztimma 7 månader

Till Ztimmas förtvivlan var det idag dags för en välbehövlig kloklippning, jag försöker klippa en gång i veckan, men nu är det nästan tre veckor sen jag klippte sist. Hon är inte förtjust i det, att pilla på hennes tassar är inga som helst problem så länge klotången inte närmar sig klorna. Tur man är envis! Men det är lite besvärligt att klippa klorna på en hund som rycker med tassarna hela tiden.

Helgen var fullbokad, vi invigde den genom att vara på middag hos Eva & Jesper (med parsonrusseln Gizmo) på fredagkvällen, tack för god mat och härligt sällskap!

I lördags förmiddag var vi i stugan en sväng för att samla ihop lite ved, när det var dags för fika fick Ztimma sitta bunden ute vid ett träd och det var inte så populärt. Efter lite smågläfs från hennes sida satte hon igång att skälla flera gånger, så jag rusade ut och sa några väl valda ord till damen, sen låg hon fint och väntade en stund innan jag gick ut och belönade henne. Brukar passa på att binda upp henne ibland på promenaderna, och det fungerar bra och nu fick hon sig en liten tankeställare att det gäller att vara lugn även när matten går inomhus. På kvällen var jag på 30-årsfest, men eftersom jag skulle upp tidigt åkte jag hem när de flesta skulle fortsätta ner till stan.

”Tidig söndag morgon, bara tuppen var mer vaken än jag…” *lalala* NÃ¥ja, riktigt sÃ¥ tidigt var det väl inte, men vi Ã¥kte ner mot Halmstad utan att fÃ¥ sovmorgon. PÃ¥ schemat stod barnvälsignelse för min härliga brorsdotter. EfterÃ¥t gick vi ut och Ã¥t, men fick Ã¥ka hem till Jönköping ganska snart igen. Det är bara att konstatera: Min släkt bor för lÃ¥ngt bort!! Ztimma hade en superhärlig dag med mycket bus hos Bonzo, jättestort tack för hjälpen Charlotte!

I mÃ¥ndags var vi pÃ¥ klubben och tränade med Anneli & Cia. Cia fick köra igenom hela elitlydnaden med kommendering och hon gick otroligt bra, har nog aldrig sett henne gÃ¥ ett sÃ¥ fint program nÃ¥gonsin tidigare! Ztimma var ”överhettad” när det var hennes tur, sÃ¥ vi började med kontaktträning pÃ¥ parkeringen. Först satt hon mitt emot mig och sedan i fotposition, medan Anneli klickade vid fin kontakt. Sen förflyttade vi oss ner pÃ¥ planen där Ztimmas andra favorit Tizzla tränade. Störning pÃ¥ hög nivÃ¥! Ztimma fick börja med en inkallning pÃ¥ kanske 10 meters avstÃ¥nd, ville kolla av hela momentet. Hon satt kvar fint, kom med en härlig fart men stördes av Anneli som alltid är lika intressant! Tog en lov mot henne och vände sen tillbaka mot mig, och jag hjälpte henne in i fotposition. Sen körde vi en gÃ¥ng till och den här gÃ¥ngen kom hon till mig direkt, men intresse för Anneli finns det allt. Har hittills bara jobbat pÃ¥ en härlig fart och attityd men nu ska vi träna vidare pÃ¥ ingÃ¥ngar sÃ¥ hon klarar dem utan hjälp.

Sen fortsatte vi med apporteringen på samma sätt som vi gjorde förra gången, Z sitter vid min sida, jag håller fram apportbocken men hon får inte ta den. Den här gången fattade hon snabbt, och sökte ögonkontakt med mig när apportbocken hölls fram. Efter ett par gånger fick hon ta den på mitt kommando och hålla ett par sekunder vid min sida.

Det blev en kort men effektiv träning och känslan när vi åkte därifrån var härlig! På lördag är det tävling för Cia och jag hoppas hon lyckas få till sitt andra förstapris i eliten! You go girls!

Jag ÄLSKAR den första snön, oavsett när den kommer! Igår var det äntligen dags att se de där första snöflingorna dansa genom luften. Den försvann redan innan den nådde marken, men idag när jag drog upp persiennerna var trädgården täckt av snö! Ztimma stod länge helt förundrad och tittade på allt det vita innan hon skuttade ut.

Jag är barnsligt förtjust i snö pÃ¥ julafton – utan snö ingen julkänsla. Tyvärr är det ju vanligt numera med en grÃ¥dassig regnig julafton med plusgrader, vilket gör att julafton bÃ¥de kommer och gÃ¥r utan att den där underbara känslan infinner sig. Men det kanske är dags att börja ta tillvara pÃ¥ julens glädje även om det inte snöar?

PS. Snön ligger fortfarande vit pÃ¥ taken, men marken den är naken…

Idag har vi gått en härlig långpromenad i det vackra höstvädret tillsammans med tollaren Bonzo, matte Charlotte och hennes två barn.

Hundarna har röjt runt som bara den, och de leker sÃ¥ himla fint! Har tagit mängder av foton, hur ska man dÃ¥ kunna välja ut bara nÃ¥gra fÃ¥ att lägga ut i bloggen? Pust…