IgÃ¥r kväll var vi och kikade pÃ¥ hundklubbens ridhustävling. Det var Ztimmas första besök i ridhus och hon var sugen pÃ¥ att hälsa pÃ¥ alla hundar hon sÃ¥g…Och hundar var det mÃ¥nga av förstÃ¥s. Vi satt mestadels och tittade pÃ¥ elitklassen, men kände inte mer än ett par stycken som tävlade. Konstigt egentligen – massor av folk som var anmälda men nästan inga frÃ¥n vÃ¥r egen klubb. Nästa Ã¥r kanske vi är med!
Idag var det dags för ridhusträning tillsammans med bland annat nÃ¥gra frÃ¥n Ztimmas dagis. Totalt var vi 11 hundar med varierande kunskaper, mest labradorer men även schäfer, irländsk röd setter, parson russell terrier och en bordercollie. Och sÃ¥ vi förstÃ¥s. Det tar inte ens 10 minuter att gÃ¥ frÃ¥n vÃ¥rt hus till det här ridhuset – perfekt! Ztimmas hjärna fick jobba pÃ¥ högvarv – massor av roliga hundar som man inte fick hälsa pÃ¥ (mÃ¥nga av dem umgÃ¥s hon ju dessutom med pÃ¥ dagis), ochett delikat underlag av smaskigt GODIS som man inte fick äta av. Stackars hund. Till en början var det sÃ¥ mycket att titta pÃ¥ att huvudet snurrade runt pÃ¥ henne, men efter en stund med kontaktträning och följsamhetsövningar började hon koncentrera sig mer pÃ¥ mig. Det var som att nÃ¥gon tryckt pÃ¥ en knapp – frÃ¥n att fokus legat pÃ¥ allting annat i ridhuset blev hon plötsligt mer fokuserad pÃ¥ mig, det syntes sÃ¥ tydligt.
Vi körde träning med fokus pÃ¥ allmänlydnad – hundmöten, kontakt, sitta kvar, följsamhet, ingÃ¥ng till sidan… Det fanns massor av möjligheter att fÃ¥ störning av andra hundar och passa pÃ¥ att träna sÃ¥nt som man inte kan göra när man inte har mÃ¥nga hundar runt omkring. I vanliga fall när jag tränar med andra sÃ¥ är det momentträning vi kör, att fÃ¥ hjälp av nÃ¥gon annan att titta pÃ¥ momenten. Men här var det verkligen fokus pÃ¥ ”vanliga” grejer - otroligt nyttigt! Vi satte hundarna i en ring och det kastades iväg leksaker utan att hundarna skulle springa iväg, och vi körde inkallning med andra hundar som störning. Ztimma fick även prova pÃ¥ lydnadsettans tillbakahopp över hinder och nÃ¥gra olika apporteringar.
Platsliggningen blev väldigt rörig med många unga hundar och hårda kommandon från olika förare, vilket gjorde att Ztimma blev osäker och tittade sig runt hela tiden och satte sig upp ett par gånger. Jag ställde mig till slut väldigt nära henne och använder klickern när hon låg och hade fokus på mig. Hon tar åt sig lätt när andra människor höjer sin röst mot sina hundar, så jag måste tänka på det nästa gång.
Är lite fundersam pÃ¥ det här med platsliggningen – Tror ni att en väldigt rörig platsliggning med mÃ¥nga kommandon och ”nej” frÃ¥n andra förstör vÃ¥r träning? Eller funkar det bra om jag är nära henne och visar att det är rätt att hon ligger stilla ändÃ¥? Vill inte att platsliggningen ska bli obehaglig för henne, i vanliga fall ligger hon stilla väldigt tryggt.
Sammantaget var det en kanonträning för oss! Momentträning kan vi ju köra själva, men just allmänlydnad, stadga och passivitet är så himla viktigt och kan man få bättre störning än ett gäng unga hundar? Längtar till nästa vecka!
Visst längtar jag tillbaka ibland…