IgÃ¥r lastade vi pÃ¥ vÃ¥ra utemöbler pÃ¥ släpet och Ã¥kte ner till stugan för att lämna dem pÃ¥ vinterförvaring. Vi tog med vÃ¥ra spÃ¥rgrejer för att passa pÃ¥ att lägga ett spÃ¥r i skogen vid stugan, Tinca har inte fÃ¥tt spÃ¥ra pÃ¥ evigheter!! Johan ställde upp och la ut spÃ¥ret, ca 600 meter lÃ¥ngt med tre snusdosor innehÃ¥llande älgkött som föremÃ¥l. Som spÃ¥rslut lÃ¥g hennes lunch i en burk. SpÃ¥ret gick i min favoritdel av skogen, där marken är täckt av mossa och blÃ¥bärsris – supermysigt! Vi fikade i stugan och röjde lite medan spÃ¥ret fick ligga till sig ett par timmar.

Tinca var väldigt taggad när det var dags att gÃ¥ spÃ¥ret. Hon är i och för sig alltid väldigt taggad när det vankas nosarbete, men den här gÃ¥ngen var hon dessutom väldigt motiverad och noggrann. Hon spÃ¥rade suveränt bra! Otroligt fint med lÃ¥g näsa, och slarvade inte alls trots att hon var sÃ¥ pass het. SpÃ¥ret lÃ¥g i tuff terräng pÃ¥ ett berg med massor av branta backar där man sjönk ner i mossan och drog med sig halvt förmultrade trädgrenar när man lyfte fötterna (tassarna). Snusdosorna var hon i vanlig ordning inte speciellt intresserad av, hon jobbar hellre vidare utan belöning i spÃ¥ret. Konstigt egentligen, när som helst annars skulle hon gÃ¥ över eld och vatten för att fÃ¥ en liten bit knäckebröd eller gurka eller vad som helst, men i spÃ¥ret struntar hon i bÃ¥de leverpastej, korv och älgkött. Ni som träffat Tinca vet att hon är galen i allt som gÃ¥r att äta… Hon äter förstÃ¥s älgköttet när jag erbjuder det, men hon kan lika gärna gÃ¥ förbi snusdosan när den ligger i spÃ¥ret, om inte jag uppmuntrar henne sÃ¥ fort jag ser att hon stannar till och markerar att hon hittat den.

Ã… andra sidan – om hon blir lyckligare av att fÃ¥ spÃ¥ra vidare sÃ¥ fÃ¥r jag väl hoppa över ”belöningarna” i spÃ¥ret!