IgÃ¥r körde vi tvÃ¥ korta träningspass, det första var inne i huset när Z var helpigg, hungrig och väldigt sugen pÃ¥ att hitta pÃ¥ nÃ¥got. Vi tränade snabba gripanden och att vända upp och komma tillbaka till mig direkt – funkade jättebra! Vi körde ocksÃ¥ nÃ¥gra enkla linjetag pÃ¥ kanske 6 meters avstÃ¥nd. NÃ¥gra inkallningar och stoppkommandon med visselpipan  körde vi ocksÃ¥. Sen testade jag av stoppkommandot genom att släppa henne ”varsÃ¥god” pÃ¥ en boll som lÃ¥g en bit bort och visslade när hon var pÃ¥ väg dit, hon tvärnitade och sökte kontakt med mig! Tänk att en sÃ¥n liten grej kan ge sÃ¥ stor glädje! :) 

PÃ¥ kvällspromenaden gick vi till en fotbollsplan här pÃ¥ omrÃ¥det. Den är inhängnad pÃ¥ tre sidor, väldigt tacksamt dÃ¥ man inte behöver vara orolig över att hunden ska komma ut pÃ¥ bilvägen särskilt lätt. Det rör sig mÃ¥nga barn och hundar runt fotbollsplanen/lekplatsen och det är ju bra störning. Idag var vi själva där och började med att gÃ¥ ”här”, Ztimma skötte sig jättefint. Jag kan inte säga att vi tränat särskilt mycket pÃ¥ att hon ska gÃ¥ just vid sidan, men hon gör det ganska naturligt ändÃ¥! Självklart kommer det att bli mer och mer säkert ju mer vi tränar pÃ¥ det, men jag är ändÃ¥ överraskad över att hon är sÃ¥ snabblärd, det är som att hon vet hur hon ska göra även om vi inte tränat pÃ¥ det. SvÃ¥rt att förklara, det är mer en känsla jag har. Hon är väldigt lyhörd och uppmärksam pÃ¥ mig, och betydligt enklare att korrigera än vad Tinca var. Hon vill göra rätt, och lär sig snabbt vad det är jag gillar att hon gör, exempelvis att gÃ¥ vid sidan, sitta i fotposition, gÃ¥ fint i koppel och en massa andra saker, även om vi inte medvetet tränar det. Jag vill att träningen ska vara positiv och korrigerar därför inte, men om vi tränar pÃ¥ att hon ska gÃ¥ vid sidan och hon gÃ¥r för lÃ¥ngt fram kan jag lyfta tillbaka henne till rätt position. Det räcker, sen är hon väldigt lyhörd pÃ¥ mina signaler, vilket gör att det är lätt att berömma och belöna rätt beteende. Hon är himla härlig!

Nåja, träningen på fotbollsplanen var det ja! Det är lätt att sväva ut när tankarna far runt i huvudet och alla ord vill skrivas ner helst på samma gång. Jag tog fram en dummy och kastade iväg den en bit för att få upp motivationen och farten hos Z. Hon grep den direkt och vände upp mot mig, härligt! All träning ger resultat! Sen var det dags för linjetag på kanske 10 meters håll. På väg bort från apporten försvann uppmärksamheten iväg på nåt annat spännande, så hon fokuserade inte alls på apporten. Vi fick göra om och korta ner avståndet några meter och då gick det bra. Hon har fått upp en härlig fart i apporterandet, och farten in blir också bättre och bättre. Vi jobbar också på att hon ska ha glädje i sitt avlämnande och att hon inte ska komma bara nästan hela vägen fram till mig för att hon hellre vill ha apporten själv. Jag försöker att röra mig bakåt direkt när hon plockat apporten för att få mer dragning till mig och det funkar bra.

Vi  fick ocksÃ¥ utmärkt störning i form av en gubbe med tax som spatserade längs med stängslet och stannade för att titta pÃ¥ oss. Jag tog chansen att träna ”sitt kvar” med störning, och Ztimma var jätteduktig! Jag rörde mig inom en 3-metersradie frÃ¥n henne och gick tillbaka och belönade lite dÃ¥ och dÃ¥. Hon fick ocksÃ¥ hämta ett par dummies med taxen som störning, och dÃ¥ tittade hon inte ens Ã¥t hunden!

Häromdagen var vi pÃ¥ framsidan och frÃ¥n en grannträdgÃ¥rd sprang ett barn ut pÃ¥ gatan, Z älskar barn och tänkte sticka dit direkt. Jag ropade ”nej” och smällde till med mina händer och hon tvärnitade. Fullt beröm och glad matte. Det är sÃ¥ skönt när jag känner att det gÃ¥r lätt att bryta henne, ju mer jag kan lita pÃ¥ att hon lyssnar pÃ¥ mig, desto mera kan hon vara lös och desto mera utmaningar kan hon fÃ¥.

Idag fick vi äntligen tillbaka vår metallapport som varit utlånad en längre tid. Ztimma plockade upp den direkt, väldigt nöjd och glad. Hon fick hämta den ett par gånger och vände upp direkt mot mig. Ni vet ju alla vilka problem vi hade i början med apporteringen, men nu känns det så himla långt bort! Nu flyter det ju verkligen på, och jag bara njuter!

Det sägs ju att även solen har sina fläckar – undrar just vilka fläckar min Z har? Jag fÃ¥r nog Ã¥terkomma med det – just nu är hon bara underbar. :) Värre blir det väl när hon blir tonÃ¥rskaxig och ger mig grÃ¥a hÃ¥r…