DÃ¥ är vi hemma i Jönköping igen! I förmiddags Ã¥kte vi med brorsan Alex till hans lägenhet och kollade runt, sÃ¥g jättefint ut! Sen Ã¥kte vi (jag och Johan) vidare in till Karlskrona city där vi Ã¥t lunch och sedan strosade runt pÃ¥ stan. Eller strosade förresten, känns mer som att vi mest stod i en skobutik och funderade pÃ¥ skor jag kan ha pÃ¥ bröllopet. Observera att det inte är mitt bröllop, ni som är nya läsare, utan min brorsa Krilles. Jag hittade ett par jättesköna, fina och billiga skor som jag älskade! Naturligtvis var det fel pÃ¥ dem, en rem hade nästan gÃ¥tt av och utseendet skiljde sig Ã¥t mellan de bÃ¥da skorna. Efter mycket funderande (skulle fÃ¥tt dem för halva priset) bestämde jag mig för att köpa en större storlek och en ”förfotssula” eller vad det hette. En sula man skulle lägga under framdelen av foten. Skorna passade dÃ¥ bättre, men de är ändÃ¥ lite för stora. NÃ¥ja, jag känner mig nöjd! DÃ¥ är det bara klänningen kvar att hitta…

Hämtade sedan Tinca pÃ¥ Växjö Djursjukhus och Ã¥kte hemÃ¥t Jönköping. Tinca var pigg och glad! SÃ¥ underbart att se henne pigg igen. Sen sov hon dock hela vägen hem och har sovit resten av kvällen här hemma, men det är väl inte sÃ¥ konstigt. Hon ska äta den nya antibiotikan i tio dagar och fÃ¥ smärtstillande i tvÃ¥ dagar. Om hennes ben svullnar upp igen efter avslutad antibiotikabehandling ska vi kolla upp det igen. I sÃ¥ fall kan det vara nÃ¥got som sitter i hennes bakben, men de har inte hittat nÃ¥got där nu. Jo, förresten!! Goda nyheter – Tinca har ökat i vikt med ett kilo den senaste veckan. Hon väger nu nästan 30 kg! Kan det vara sÃ¥ ”enkelt” som att inflammationen i tarmen läkt ut?! HÃ¥ll tummarna!

Tack mamma, Alex, PG och Krille för en jättehärlig helg, trots allt strul vi haft. Jag känner mig gladare och har mer energi än för några dar sen. Nu ska vi försöka njuta av ledigheten och hoppas att Tinca kryar på sig snabbt. Nu vill vi inte råka ut för mer med den stackars hunden.

Tack också alla ni som hela tiden finns här och stöttar!

Då är vi hemma i Jönköping igen! I förmiddags åkte vi med brorsan Alex till hans lägenhet och kollade runt, såg jättefint ut! Sen åkte vi (jag och Johan) vidare in till Karlskrona city där vi åt lunch och sedan strosade runt på stan. Eller strosade förresten, känns mer som att vi mest stod i en skobutik och funderade på skor jag kan ha på bröllopet. Observera att det inte är mitt bröllop, ni som är nya läsare, utan min brorsa Krilles. Jag hittade ett par jättesköna, fina och billiga skor som jag älskade! Naturligtvis var det fel på dem, en rem hade nästan gått av och utseendet skiljde sig åt mellan de båda skorna. Efter mycket funderande (skulle fått dem för halva priset) bestämde jag mig för att köpa en större storlek och en ”förfotssula” eller vad det hette. En sula man skulle lägga under framdelen av foten. Skorna passade då bättre, men de är ändå lite för stora. Nåja, jag känner mig nöjd! Då är det bara klänningen kvar att hitta…

Hämtade sedan Tinca på Växjö Djursjukhus och åkte hemåt Jönköping. Tinca var pigg och glad! Så underbart att se henne pigg igen. Sen sov hon dock hela vägen hem och har sovit resten av kvällen här hemma, men det är väl inte så konstigt. Hon ska äta den nya antibiotikan i tio dagar och få smärtstillande i två dagar. Om hennes ben svullnar upp igen efter avslutad antibiotikabehandling ska vi kolla upp det igen. I så fall kan det vara något som sitter i hennes bakben, men de har inte hittat något där nu. Jo, förresten!! Goda nyheter – Tinca har ökat i vikt med ett kilo den senaste veckan. Hon väger nu nästan 30 kg! Kan det vara så ”enkelt” som att inflammationen i tarmen läkt ut?! Håll tummarna!

Tack mamma, Alex, PG och Krille för en jättehärlig helg, trots allt strul vi haft. Jag känner mig gladare och har mer energi än för några dar sen. Nu ska vi försöka njuta av ledigheten och hoppas att Tinca kryar på sig snabbt. Nu vill vi inte råka ut för mer med den stackars hunden.

Tack också alla ni som hela tiden finns här och stöttar!

Ja, ni läste rätt… IgÃ¥r Ã¥kte vi ner till Karlskrona för att hälsa pÃ¥ familjen. Brorsan fyller 18 idag. Tinca var med sÃ¥klart och hon var igÃ¥ng en del igÃ¥r och ville vara med överallt men mot kvällen lÃ¥g hon mest och sov. Ungefär som vanligt alltsÃ¥. Men i natt var hon lite orolig och vandrade runt lite, i morse hade benet svullnat upp igen och hon hade feber. Vi ringde till BlÃ¥ stjärnan och de rekommenderade oss att Ã¥ka in nÃ¥nstans och kolla upp det. SÃ¥ vi ringde till Växjö Djursjukhus som hade jouröppet nu pÃ¥ söndagen och Ã¥kte dit, det tar ungefär en timme att Ã¥ka.

Febern hade gått upp ytterligare, men alla prover på levern, njuren och hjärtat var bra. Till och med hennes ALAT-väden var normala!!! Helt otroligt, de har varit alldeles för höga i flera år egentligen, sen hon började med kortisonet. Enligt veterinären så kan det vara anitibiotikan som hon ätit sen ormbettet, det används tydligen på levern i vissa fall, så förmodligen har antibiotikan normaliserat ALAT-värdena. När vi slutar med antibiotikan kan alltså värdena gå upp till Tincas vanliga nivå igen.

Däremot hade hon för många vita blodkroppar i blodet, vilket hon inte borde ha eftersom hon går på antibiotika, men hon verkar ha fått en sekundärinfektion efter ormbettet, så hon fick en ny slags antibiotika som ska ta bort den här nya infektionen. Jo, hon var dessutom lite öm i magen när de kände på henne, så de tog ett par röntgenplåtar för att kolla om något var fel, men det var det inte.

De ville dock behålla henne några timmar för observation så vi bestämde att hon skulle få stanna till i morgon, annars skulle vi få ta hem henne över natten och åka dit i morgon förmiddag igen och det blir hemskt mycket åkande, så vi trodde hon skulle få det lugnare där. Hon ligger alltså på sjukan igen Tinca, och vi hoppas såklart att hon svarar bra på den nya antibiotikan och det febernedsättande medlet hon skulle få, så vi kan få hem en hyfsat frisk hund i morgon.

Fick en fråga av brorsan varför jag lämnar ut allting i min blogg. Ja, vad svarar man? För att skriva av mig, för att berätta för mina vänner hur vi har det och vad som händer. Men kanske att man skulle skaffa lösenord egentligen för att veta vilka som läser ens sida?

I morgon ska vi åka och kika på brorsans skola och sedan äta lunch och shoppa i Karlskrona, innan vi föhoppningsvis hämtar Tinca i Växjö och åker hem igen till Jönköping.

Kram på er!

Ja, jag blir faktiskt rörd av all omtanke och alla vänliga och omtänksamma ord! Naturligtvis är det tungt med ytterligare en grej som händer Tinca, man tycker ju att det skulle kunna vara tillräckligt någon gång. Det blir lite lättare av att veta att ni finns därute och stöttar. Jag har forskat ännu mera i det här med ormbett och har insett att faran är långt ifrån över. Tinca får ligga hemma och sova mestadels och får bara komma ut på jättekorta rastningsrundor. Hon är på dagis på dagarna och får ta det lugnt där med, och inte följa med på deras långpromenader. Hon är dock väldigt trött, så trött att vi tagit tempen på henne både på dagis och här hemma för att kolla om hon fått feber igen. Det hade hon inte så troligtvis är det medicinerna som gör henne så trött.

Ikväll har vi skurat trägolvet pÃ¥ balkongen och förhoppningsvis kan vi olja det i morgon kväll, sÃ¥ det blir klart innan helgen dÃ¥ vi ska iväg till Karlskrona. Jag vet att mÃ¥nga av er väntar pÃ¥ bilder och hemma-hos-reportage och jag lovar – det kommer! Men tiden räcker inte till för att fÃ¥ det som jag vill ha det. Hoppas ni orkar vänta bara…

Tack för att ni finns!

Ja, jag blir faktiskt rörd av all omtanke och alla vänliga och omtänksamma ord! Naturligtvis är det tungt med ytterligare en grej som händer Tinca, man tycker ju att det skulle kunna vara tillräckligt någon gång. Det blir lite lättare av att veta att ni finns därute och stöttar. Jag har forskat ännu mera i det här med ormbett och har insett att faran är långt ifrån över. Tinca får ligga hemma och sova mestadels och får bara komma ut på jättekorta rastningsrundor. Hon är på dagis på dagarna och får ta det lugnt där med, och inte följa med på deras långpromenader. Hon är dock väldigt trött, så trött att vi tagit tempen på henne både på dagis och här hemma för att kolla om hon fått feber igen. Det hade hon inte så troligtvis är det medicinerna som gör henne så trött.

Ikväll har vi skurat trägolvet på balkongen och förhoppningsvis kan vi olja det i morgon kväll, så det blir klart innan helgen då vi ska iväg till Karlskrona. Jag vet att många av er väntar på bilder och hemma-hos-reportage och jag lovar – det kommer! Men tiden räcker inte till för att få det som jag vill ha det. Hoppas ni orkar vänta bara…

Tack för att ni finns!

Nu är det onsdag och snart är över halva arbetsveckan avverkad, vilket innebär att jag bara har en halv vecka kvar till semestern. Äntligen! Jag behöver verkligen semester, jag är halvdeprimerad, helstressad av allting som hänger över mig och glömsk och virrig. Ja, jag är verkligen i behov av ledighet.

Tyvärr (måste jag säga) så har Johan fått ett IT-jobb under 2 av våra 3 semesterveckor. Kul för honom naturligtvis men jag tycker det är oerhört trist att vi inte kan få mer än en veckas semester tillsammans. Ingenting av våra spontanresor blir av. Vi kan inte åka ner till Halmstad några dagar innan brorsans bröllop för att fixa klart med festprogrammet. Vi kan inte ligga vid stranden och bara slappa och njuta av ledigheten. Han känner ju att han måste ta chansen som han får, och det förstår ju jag, men är jag hemskt egoistisk som inte alls tycker om det? *suck*

Till saken hör också att Johan inte komma vara hemma på veckorna utan han kommer bo på annan ort och bara komma hem på helgerna. Ena helgen för att gå på brorsans bröllop i Halmstad… Min semester blir ju ”förstörd” på sätt och vis, men jag får ju åka iväg själv även om det inte är lika kul.

Bara att hoppas att han får fortsatt IT-jobb efter den här anställningen så det var värt den förstörda semestern. Tur vi ska iväg till Irland i alla fall en bit in i augusti.

Så till Tinca: Veterinären ringde om hennes blodprover som vi tog för några veckor sen, ni vet angående inflammationen i tarmen och det? Det har ju kommit i skymundan nu efter ormbettet, men nu fick vi provsvaren. Allt är bra! Inflammationen har gått tillbaka och värdena har normaliserats!! Underbart… Hon har heller inte haft diarré sen vi påbörjade antibiotikakuren för 6 veckor sedan!! Bara en gång, och det var direkt efter ormbettet. Nu får vi avvakta tills hon blir återställd från denna pärsen, innan vi ska se om vi behöver göra något mer med Tincas mage. Förhoppningsvis lägger hon på sig några kilo nu efter att inflammationen läkt och hon är normal i magen igen. I så fall behöver vi inte gå vidare, men är hon fortsatt mager blir det nog en mag- och tarmbiopsi enligt veterinären för att utesluta att något är fel.

Hon går ju fortfarande på mycket mediciner för ormbettet men mår ganska bra. Hon är trött och sover mestadels av tiden, och får bara korta koppelrastningar, men hon verkar inte lida av det så mycket ännu.

De senaste dagarna har jag lagt många timmar på att fixa med festprogrammet. Nu är det mesta klart och bara småpill kvar (det är det som tar tid!!). Bandet jag beställt blev fel, så jag hoppas att rätt band finns att hämta i morgon.

Kram på er!

Nu är det onsdag och snart är över halva arbetsveckan avverkad, vilket innebär att jag bara har en halv vecka kvar till semestern. Äntligen! Jag behöver verkligen semester, jag är halvdeprimerad, helstressad av allting som hänger över mig och glömsk och virrig. Ja, jag är verkligen i behov av ledighet.

Tyvärr (måste jag säga) så har Johan fått ett IT-jobb under 2 av våra 3 semesterveckor. Kul för honom naturligtvis men jag tycker det är oerhört trist att vi inte kan få mer än en veckas semester tillsammans. Ingenting av våra spontanresor blir av. Vi kan inte åka ner till Halmstad några dagar innan brorsans bröllop för att fixa klart med festprogrammet. Vi kan inte ligga vid stranden och bara slappa och njuta av ledigheten. Han känner ju att han måste ta chansen som han får, och det förstår ju jag, men är jag hemskt egoistisk som inte alls tycker om det? *suck*

Till saken hör ocksÃ¥ att Johan inte komma vara hemma pÃ¥ veckorna utan han kommer bo pÃ¥ annan ort och bara komma hem pÃ¥ helgerna. Ena helgen för att gÃ¥ pÃ¥ brorsans bröllop i Halmstad… Min semester blir ju ”förstörd” pÃ¥ sätt och vis, men jag fÃ¥r ju Ã¥ka iväg själv även om det inte är lika kul.

Bara att hoppas att han får fortsatt IT-jobb efter den här anställningen så det var värt den förstörda semestern. Tur vi ska iväg till Irland i alla fall en bit in i augusti.

SÃ¥ till Tinca: Veterinären ringde om hennes blodprover som vi tog för nÃ¥gra veckor sen, ni vet angÃ¥ende inflammationen i tarmen och det? Det har ju kommit i skymundan nu efter ormbettet, men nu fick vi provsvaren. Allt är bra! Inflammationen har gÃ¥tt tillbaka och värdena har normaliserats!! Underbart… Hon har heller inte haft diarré sen vi pÃ¥började antibiotikakuren för 6 veckor sedan!! Bara en gÃ¥ng, och det var direkt efter ormbettet. Nu fÃ¥r vi avvakta tills hon blir Ã¥terställd frÃ¥n denna pärsen, innan vi ska se om vi behöver göra nÃ¥got mer med Tincas mage. Förhoppningsvis lägger hon pÃ¥ sig nÃ¥gra kilo nu efter att inflammationen läkt och hon är normal i magen igen. I sÃ¥ fall behöver vi inte gÃ¥ vidare, men är hon fortsatt mager blir det nog en mag- och tarmbiopsi enligt veterinären för att utesluta att nÃ¥got är fel.

Hon går ju fortfarande på mycket mediciner för ormbettet men mår ganska bra. Hon är trött och sover mestadels av tiden, och får bara korta koppelrastningar, men hon verkar inte lida av det så mycket ännu.

De senaste dagarna har jag lagt många timmar på att fixa med festprogrammet. Nu är det mesta klart och bara småpill kvar (det är det som tar tid!!). Bandet jag beställt blev fel, så jag hoppas att rätt band finns att hämta i morgon.

Kram på er!

Vill börja med att tacka alla snälla människor som hört av sig pÃ¥ telefon, mail, i bloggen och i gästboken. Ni är underbara – tack för ert stöd!

Nu är Tinca hemma igen och det är jätteskönt. Vi fick samtal frÃ¥n BlÃ¥ Stjärnan i morse vid halv tio om att Tinca skulle fÃ¥ Ã¥ka hem idag, sÃ¥ vi gjorde oss färdiga och Ã¥kte iväg till Göteborg för att gÃ¥ pÃ¥ stan nÃ¥gra timmar innan det var dags att Ã¥ka till djursjukhuset. Det enda vi köpte var 10 doftljus till ett mycket billigt pris, annars var vi tomhänta – trÃ¥kigt men sant!

Enligt veterinären har svullnaden pÃ¥ hasen gÃ¥tt ner, men den hade dÃ¥ verkligen gÃ¥tt upp sen vi sÃ¥g den sist! Jösses vad stor den var tyckte vi… Den hade tydligen ökat mycket och nu gÃ¥tt ner igen. Hon haltar inte direkt men gÃ¥r konstigt med benet. Hon är väldigt slö och kan inte stÃ¥ stilla en längre stund utan att tappa balansen, antal att det är de smärtstillande tabletterna som gör henne lite yr och dÃ¥sig? Vi har fÃ¥tt tre recept pÃ¥ tabletter som vi ska hämta ut imorgon: smärtstillande, antibiotika och antihistamin. Hon har även blivit ordinerat korta koppelrastningar de närmaste tvÃ¥ veckorna, i övrigt ska hon ha det lugnt inomhus. Inget springa lös, inget arbetande och ingen lek med andra hundar. Hon mÃ¥ste ta det lugnt ett tag för att inte fÃ¥ nÃ¥gra bestÃ¥ende men, exempelvis pÃ¥ hjärtat, njurarna eller levern. Om tio dagar ska vi pÃ¥ Ã¥terbesök (dock här i Jönköping och inte Göteborg!) för att ta nya blodprover och kolla hjärtat.

Jag frÃ¥gade även om antiserumet, varför det gavs Tinca och varför inte alla hundar fÃ¥r det. Har ju hört om mÃ¥nga hundar som bara fÃ¥r kortison och sedan fÃ¥r Ã¥ka hem. Det var inte denna veterinären som tog emot Tinca och satte in antiserum, men hon förklarade att den dÃ¥varande veterinären hade ansett att Tincas allmäntillstÃ¥nd var sÃ¥ pass dÃ¥ligt att hon behövde det. Tydligen sätter alla djursjukhus nästan alltid in antiserum numera, även om vissa ”äldre” veterinären hÃ¥ller kvar vid kortison. Hon sa ocksÃ¥ att kortisonet tar bort symptomen, men inte orsakerna, vilket kan göra att hunden kanske inte blir sämre, men heller inte direkt bättre pÃ¥ samma sätt som antiserumet gör. SvÃ¥rt för mig att fatta, men men… Alla hundar under 10 kilo ska ha antiserum för att fÃ¥ större chans att överleva, men en stor hund klarar sig bättre. Kan tillägga att bara antiserumet gick pÃ¥ sÃ¥där 6000:- I övrigt var det kostnaden för inläggningen och besöket mitt i natten som kostade mest pengar…

Vi är i alla fall oerhört glada att vi faktiskt Ã¥kte till Göteborg mitt i natten och att jag inte lyckades somna ifrÃ¥n Tincas oroliga beteende. Annars kunde det ha gÃ¥tt hur illa som helst…

Till något mycket roligare: Stort grattis till Ingrid/Allt-I och Jessica/Sota till uppflyttningen idag!

Vill börja med att tacka alla snälla människor som hört av sig på telefon, mail, i bloggen och i gästboken. Ni är underbara – tack för ert stöd!

Nu är Tinca hemma igen och det är jätteskönt. Vi fick samtal från Blå Stjärnan i morse vid halv tio om att Tinca skulle få åka hem idag, så vi gjorde oss färdiga och åkte iväg till Göteborg för att gå på stan några timmar innan det var dags att åka till djursjukhuset. Det enda vi köpte var 10 doftljus till ett mycket billigt pris, annars var vi tomhänta – tråkigt men sant!

Enligt veterinären har svullnaden på hasen gått ner, men den hade då verkligen gått upp sen vi såg den sist! Jösses vad stor den var tyckte vi… Den hade tydligen ökat mycket och nu gått ner igen. Hon haltar inte direkt men går konstigt med benet. Hon är väldigt slö och kan inte stå stilla en längre stund utan att tappa balansen, antal att det är de smärtstillande tabletterna som gör henne lite yr och dåsig? Vi har fått tre recept på tabletter som vi ska hämta ut imorgon: smärtstillande, antibiotika och antihistamin. Hon har även blivit ordinerat korta koppelrastningar de närmaste två veckorna, i övrigt ska hon ha det lugnt inomhus. Inget springa lös, inget arbetande och ingen lek med andra hundar. Hon måste ta det lugnt ett tag för att inte få några bestående men, exempelvis på hjärtat, njurarna eller levern. Om tio dagar ska vi på återbesök (dock här i Jönköping och inte Göteborg!) för att ta nya blodprover och kolla hjärtat.

Jag frågade även om antiserumet, varför det gavs Tinca och varför inte alla hundar får det. Har ju hört om många hundar som bara får kortison och sedan får åka hem. Det var inte denna veterinären som tog emot Tinca och satte in antiserum, men hon förklarade att den dåvarande veterinären hade ansett att Tincas allmäntillstånd var så pass dåligt att hon behövde det. Tydligen sätter alla djursjukhus nästan alltid in antiserum numera, även om vissa ”äldre” veterinären håller kvar vid kortison. Hon sa också att kortisonet tar bort symptomen, men inte orsakerna, vilket kan göra att hunden kanske inte blir sämre, men heller inte direkt bättre på samma sätt som antiserumet gör. Svårt för mig att fatta, men men… Alla hundar under 10 kilo ska ha antiserum för att få större chans att överleva, men en stor hund klarar sig bättre. Kan tillägga att bara antiserumet gick på sådär 6000:- I övrigt var det kostnaden för inläggningen och besöket mitt i natten som kostade mest pengar…

Vi är i alla fall oerhört glada att vi faktiskt åkte till Göteborg mitt i natten och att jag inte lyckades somna ifrån Tincas oroliga beteende. Annars kunde det ha gått hur illa som helst…

Till något mycket roligare: Stort grattis till Ingrid/Allt-I och Jessica/Sota till uppflyttningen idag!