I förrgÃ¥r var vi hos veterinären för att de skulle titta pÃ¥ nÃ¥gra utväxter som Tinca fÃ¥tt. Vi fick tid för operation igÃ¥r, sÃ¥ vi var pÃ¥ Djursjukhuset klockan 8. En veterinär pratade lite och vi skulle ha Tinca liggandes pÃ¥ undersökningsbordet medan de satte i en kanyl i Tincas ben. Hon blev ännu mer rädd än vad hon är annars, och halvt hysterisk försökte hon ta sig loss. Mina händer försökte hon till och med gnaga pÃ¥, dÃ¥ är hon rejält rädd.:( När vi var färdiga skulle vi dÃ¥ lämna Tinca där och det känns ju inte vidare roligt när hon är sÃ¥ orolig…

Vid 16-tiden hämtade Johan henne på Djursjukhuset, och jag kom hem från jobbet en liten stund senare. Då åkte vi och hämtade ut anitibiotika på Apoteket, och sedan åkte vi hem. Vi har ju fem halvtrappor att gå upp till lägenheten och det var inte lätt för Tinca, fortfarande halvdrogad och rejält vinglig. Väl uppe hade hon svårt för att slappna av, hon var tvungen att följa oss dit vi gick så jag la mig ner på mattan en stund med henne.

Hon har tre olika sår, ett på överläppen, vid ena huggtanden, sytt med ett stygn. Ett sår i ena ljumsken som ser ganska fint ut, och ett cirka 4 centimeter stort sår precis i nacken bakom örat. Utväxterna var lite olika, den som var stört var den bakom örat. Den var cirka en centimeter hög, blank och röd, ungefär som en spene fast med en konsistens som en fästing!? Utväxterna är skickade för analys och om sådär 10 dagar får jag provsvaren.
Hon ska hållas inomhus och med korta rastningspromenader några dagar framöver, hon får inte vistas i skog och inte ansträngas. *suck* Vilket innebär att vi missar viltspårskursen åtminstone denna helgen.

IgÃ¥r skulle jag haft min kurs, men jag kände inte att jag kunde lämna Tinca sÃ¥ min ”kollega” fick ha kursen själv, hoppas det gick bra! Jag tar även ut en kompdag frÃ¥n jobbet idag, Johan jobbar nämligen och Tinca skulle haft en lÃ¥ng dag ensam idag, förutom en rastning pÃ¥ lunchen av Johans ena bror. Kändes sÃ¥klart inte bra att lämna henne själv när hon inte mÃ¥r bra… Hon är fortfarande väldigt trött men stadigare pÃ¥ benen. Hon kissade inte frÃ¥n det att Johan hämtade henne igÃ¥r vid 16, förrän nu pÃ¥ morgonen vid 8.30. Vi var ute tvÃ¥ gÃ¥nger igÃ¥r kväll, men hon ville inte gÃ¥ nerför trapporna, sÃ¥ vi fick ta ett steg i taget och sen pausa.I sÃ¥na lägen skulle man haft hus!

Notan slutade pÃ¥ strax över 4000:-, plus antibiotika pÃ¥ lite mer än 150:- Tur man har en försäkring som täcker en del i alla fall… Men det svider i plÃ¥nboken ändÃ¥, som ni säkert vet!

HÃ¥ll nu tummarna för att Tincas utväxter inte är farliga, och att hon läker bra. Eftersom hon gÃ¥r pÃ¥ kortison tar det oftast lÃ¥ng tid för henne att läka, och hon kommer vara en naken hund under låååång tid framöver…

IgÃ¥r var det dags för Tincas viltspÃ¥rkurs igen! Jag la ett spÃ¥r pÃ¥ 500 meter, med 5 vinklar och 10 meters bloduppehÃ¥ll. SpÃ¥ret fick ligga i tvÃ¥ timmar medan vi satt och pratade. Tinca spÃ¥rade jättefint och lÃ¥g pÃ¥ bra i linan, tvÃ¥ vinklar tog hon fint men tre gick hon förbi och fick ringa en del för att hitta tillbaka till spÃ¥ret. Terrängen var jobbig med högt ris sÃ¥ man fick lyfta benen ordentligt för att kunna ta sig fram. Jag tror att vi ska inrikta oss pÃ¥ enbart blodspÃ¥r ett tag nu och ta en liten paus frÃ¥n bruksspÃ¥ret…

Sen bar det av till säsongens första HV-match för vår del. Tyvärr sket det sig, HV ledde med 4-3 till någa få minuter innan slutsignalen, men då kvitterade Luleå och de vann även i Sudden death. Hade 4-3 resultatet gått in hade vi vunnit 440 kronor (satsade 20 kr) så det var dubbelt dystert för oss. *suck*

Ikväll ska jag börja på kurs i djembe, afrikansk trumma. Jag får utbildningen via jobbet, ska bli kul!:)

Igår var det dags för Tincas viltspårkurs igen! Jag la ett spår på 500 meter, med 5 vinklar och 10 meters bloduppehåll. Spåret fick ligga i två timmar medan vi satt och pratade. Tinca spårade jättefint och låg på bra i linan, två vinklar tog hon fint men tre gick hon förbi och fick ringa en del för att hitta tillbaka till spåret. Terrängen var jobbig med högt ris så man fick lyfta benen ordentligt för att kunna ta sig fram. Jag tror att vi ska inrikta oss på enbart blodspår ett tag nu och ta en liten paus från bruksspåret…

Sen bar det av till säsongens första HV-match för vår del. Tyvärr sket det sig, HV ledde med 4-3 till någa få minuter innan slutsignalen, men då kvitterade Luleå och de vann även i Sudden death. Hade 4-3 resultatet gått in hade vi vunnit 440 kronor (satsade 20 kr) så det var dubbelt dystert för oss. *suck*

Ikväll ska jag börja på kurs i djembe, afrikansk trumma. Jag får utbildningen via jobbet, ska bli kul!:)

Igår var det dags för mina kursdeltagare att få prova på spår. Några hade redan testat och någon hade spårat mycket, så det var varierande svårighet vi la på spåren för att alla hundarna skulle få spåra på sin egen nivå. Innan kursen gick Johan ut ett spår åt Tinca med 5 apporter + slut, cirka 400 meter långt, sen åkte han hem med Tinca och Wille medan jag ägnade mig åt kursen. Det var jätteroligt och både hundar och ägare är jätteduktiga och engagerar sig mycket!:) Hundarna fick 1-2 spår var och sedan fick de även prova på uppletande av föremål. Vi höll på i nästan exakt 3 timmar och sedan kom Johan tillbaka med Tinca, och det var dags för hennes spår.

Spåret hade legat i ungefär 4 timmar och redan när jag tog fram sele och lina var Tinca tämligen ointresserad. Denna hund som är halvt galen när jag tar fram spårgrejerna var ganska oberörd, hon drog knappt i kopplet fram till spåret. Jag selade på och skickade ut henne på ett spårupptag, hon drog direkt åt höger och jag skickade igen. Då gick hon rakt ut, kom på spåret och gick direkt åt vänster, kanonfint! Sen blev det bara sämre och sämre, hon låg inte på i linan och det kändes mest som att vi var ute och promenerade i skogen. Hon gick bitvis helt okej, men varken hon eller jag hade roligt. När hon inte alls spårade tog jag med henne till den enda snitsel Johan hade satt, vid en spetsvinkel, och där tog hon upp spåret bra och efter det gick det lite bättre. Jag funderade på att bryta henne men ville ändå att hon skulle lyckas med en del av spåret. Hon missade tre apporter, och markerade knappt de övriga tre, så det här spåret lägger vi åt sidan och tar nya tag nästa gång!

Jag har funderat lite på varför det gick som det gick, hunden har normalt väldigt mycket motivation i spåret, så jag listar några funderingar jag har:

– SpÃ¥ret hade legat i 4 timmar, i ganska varmt och blÃ¥sigt väder.
– Vi Ã¥kte ut i skogen och Johan gick iväg och la ett spÃ¥r som Tinca var relativt ovetande om, sedan Ã¥kte dom hem igen, och kom tillbaka 4 timmar senare och Tinca var dÃ¥ inte taggad pÃ¥ samma sätt som hon brukar…
– SpÃ¥rupptaget kanske gjorde det mindre kul för henne att spÃ¥ra, när jag inte gjorde direktpÃ¥släpp där det doftade mycket frÃ¥n början?
РWille var en bit bort med Johan, kanske Tinca sțrdes av det?

Alla dessa grejer var för sig brukar inte vara nÃ¥got problem, men kanske gjorde de tillsammans att spÃ¥ret inte fungerade? Det är lite konstigt i alla fall, hon brukar inte misslyckas sÃ¥ med ett spÃ¥r. Nu har jag i alla fall reflekterat över tänkbara orsaker, sÃ¥ nu ska här tränas med dessa svÃ¥righeter framöver…!

Igår var det dags för mina kursdeltagare att få prova på spår. Några hade redan testat och någon hade spårat mycket, så det var varierande svårighet vi la på spåren för att alla hundarna skulle få spåra på sin egen nivå. Innan kursen gick Johan ut ett spår åt Tinca med 5 apporter + slut, cirka 400 meter långt, sen åkte han hem med Tinca och Wille medan jag ägnade mig åt kursen. Det var jätteroligt och både hundar och ägare är jätteduktiga och engagerar sig mycket!:) Hundarna fick 1-2 spår var och sedan fick de även prova på uppletande av föremål. Vi höll på i nästan exakt 3 timmar och sedan kom Johan tillbaka med Tinca, och det var dags för hennes spår.

Spåret hade legat i ungefär 4 timmar och redan när jag tog fram sele och lina var Tinca tämligen ointresserad. Denna hund som är halvt galen när jag tar fram spårgrejerna var ganska oberörd, hon drog knappt i kopplet fram till spåret. Jag selade på och skickade ut henne på ett spårupptag, hon drog direkt åt höger och jag skickade igen. Då gick hon rakt ut, kom på spåret och gick direkt åt vänster, kanonfint! Sen blev det bara sämre och sämre, hon låg inte på i linan och det kändes mest som att vi var ute och promenerade i skogen. Hon gick bitvis helt okej, men varken hon eller jag hade roligt. När hon inte alls spårade tog jag med henne till den enda snitsel Johan hade satt, vid en spetsvinkel, och där tog hon upp spåret bra och efter det gick det lite bättre. Jag funderade på att bryta henne men ville ändå att hon skulle lyckas med en del av spåret. Hon missade tre apporter, och markerade knappt de övriga tre, så det här spåret lägger vi åt sidan och tar nya tag nästa gång!

Jag har funderat lite på varför det gick som det gick, hunden har normalt väldigt mycket motivation i spåret, så jag listar några funderingar jag har:

– Spåret hade legat i 4 timmar, i ganska varmt och blåsigt väder.
– Vi åkte ut i skogen och Johan gick iväg och la ett spår som Tinca var relativt ovetande om, sedan åkte dom hem igen, och kom tillbaka 4 timmar senare och Tinca var då inte taggad på samma sätt som hon brukar…
– Spårupptaget kanske gjorde det mindre kul för henne att spåra, när jag inte gjorde direktpåsläpp där det doftade mycket från början?
– Wille var en bit bort med Johan, kanske Tinca stördes av det?

Alla dessa grejer var för sig brukar inte vara något problem, men kanske gjorde de tillsammans att spåret inte fungerade? Det är lite konstigt i alla fall, hon brukar inte misslyckas så med ett spår. Nu har jag i alla fall reflekterat över tänkbara orsaker, så nu ska här tränas med dessa svårigheter framöver…!

Idag var det dags för tillfälle 3 pÃ¥ Tincas viltspÃ¥rskurs! Den senaste veckan har jag varit sjuk och sedan bortrest med jobbet, sÃ¥ vi har inte hunnit spÃ¥ra sen förra kurstillfället. I vilket fall som helst skulle jag lägga ett spÃ¥r pÃ¥ 550 meter, med fyra vinklar. SpÃ¥ret gick i blandad skog, med mycket mossa. Hon spÃ¥rade i ett lagom tempo och hade mestadels nosen i backen, vid nÃ¥gra tillfällen gick hon med för hög nos, men det märks tydligt att hon tycker att spÃ¥ret är för enkelt dÃ¥. Klöven i slutet var hon inte jätteintresserad av, hon ville hellre spÃ¥ra vidare, men när hon väl insÃ¥g att det faktiskt var slut sÃ¥ ville hon inte släppa klöven. Jag lät henne tugga pÃ¥ den för att försöka fÃ¥ henne att markera klöven tydligare nästa gÃ¥ng, men när hela klöven höll pÃ¥ att slinka ner i halsen pÃ¥ henne tog jag bort den…

Jag mÃ¥ste komma pÃ¥ hur jag ska kunna fÃ¥ ner Tincas förväntan i början av spÃ¥ret, hon är sÃ¥ het innan vi börjar att hon blir slarvig i början och hastar framÃ¥t utan att koppla pÃ¥ näsan tillräckligt bra. Man ser att hon ”vinglar” fram och tillbaka i spÃ¥ret och jag vill gärna fÃ¥ henne lite lugnare innan vi börjar spÃ¥ra. Jag fÃ¥r väl sätta mig ner med en bok vid spÃ¥rets början, och inte lÃ¥ta henne börja spÃ¥ra förrän hon är lugn…
Idag är det EFIT (Ett Foto I Timmen), som jag sÃ¥klart missat…:( Började fota vid halv fyra, suck!

I morgon är det min kurs som ska få spåra, ska bli jättekul att se hur hundarna jobbar! Funderar på att ta med kameran om det är fint väder!

I helgen är vi hundvakt Ã¥t svärfars drever Wille. IgÃ¥r när han kom hem till oss började han med att pissa pÃ¥ tre olika ställen i lägenheten, totalt oberörd av mina tillsägelser. Grrr… Nu ligger han bunden ute pÃ¥ balkongen (han älskar att vara ute).