…än jag som längtar?
Idag har världens finaste Målle somnat in. Mina tankar går till pappa men även till farmor & farfar som hade ett alldeles speciellt band till honom.
Tack för den här tiden MÃ¥lle, ge Tinca en puss frÃ¥n mig… :love:
Tålmodiga Målle undrar vad liten Ztimma håller på med, när hon hoppar upp för att rida på honom.
Bild från 2006 på Tinca och Målle.
Nelli och MÃ¥lle (med tungan ute) vid havet.
Just this side of heaven is a place called the Rainbow Bridge. When an animal dies who has been especially close to someone here, the pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.
All the animals who had been ill or old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days gone by. The animals are happy and content, except for one small thing: They each miss someone very special to them who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent; his eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.
You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling to each other in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress that beloved head and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.
Then you cross Rainbow Bridge together.
– – –
Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu – så fortsätt gå.
För jag är alldeles bakom dig ändå.
(Författare: Okänd)
Sista bilden av Alicia inne i magen, taget 11 januari, 5 dagar innan hon tittade ut.
Jag har fÃ¥tt för mig att ”Äh, jag var väl inte sÃ¥ stor”, men sÃ¥ tittade jag igenom de gamla magbilderna och sÃ¥g sista bilden som togs 5 dagar innan Alicia kom till världen och jo, jag var rätt sÃ¥ stor.
Just nu längtar jag massor efter att två vänner ska få träffa sina inneboende, Anneli & Eva. Å sen i höst ska Alicia få en ny liten kusin, min brorsdotter Olivia ska få ett syskon! Så härligt! Tänk, Alicia och kusinen föds samma år, och ändå är det så lång tid emellan dem!
Äntligen är det fredag, vilket innebär att det om bara några timmar är helg (för alla dem som jobbar vill säga, jag har ju alltid helg!). Det ska bli så himla skönt att ha Johan hemma ett par dagar, att han får umgås med sin dotter och se alla framsteg hon gjort den senaste veckan.
Nu är det andra natten Alicia sover 7-8 timmar i sträck, för att äta först vid 6-7 och sen somna om direkt och sova ett par timmar till. Lyx! Underbara lilla unge!
I morgon kommer en jobbarkompis hit för att hälsa på, och för att ta avtryck på Alicias händer och fötter till en tavla som vi vill ha. Här kan ni se tavlan jag beställde till min och Johans 10-årsdag förra året. Har ni förslag på någon vacker text som kan stå på Alicias tavla? Alla förslag mottages tacksamt!
Ztimma och Svea hälsar på varandra för första gången.
Jag älskar hennes pälsiga svans!
Idag har vi gått en riktigt lång promenad i det underbara vädret med Carin, hennes 5,5 månader gamla son och boxern Svea. Ztimma och Svea fick träffas för första gången och det funkade alldeles utmärkt. Efter promenaden följde vi med Carin hem i några timmar innan vi fortsatte promenaden hemåt, jag med ett skoskav som inte är av denna värld. Tack Carin för en jättehärlig dag!