I måndags kväll tog jag med mig Tinca och vår träningsryggsäck ner till fotbollsplanen för att ha ett rejält träningspass. Jag tänkte kolla av alla moment jag kunde komma på för att se hur hon ligger till. Belöning skulle ges så sällan som möjligt, bara vissa särskilda tillfällen. Innan jag börjar berätta om momenten ska jag säga att vi hade det bästa träningspasset någonsin tror jag! Även om Tinca gjorde småmissar här och där så hade vi riktigt roligt!! Jag hade en riktigt laddad men tyst och koncentrerad hund, som jobbade och jobbade utan att tröttna en enda gång! 
Vi började med linförighet, och jösses vad kul det var! 
Jag riktigt njöt! Fotgåendet gick alltså jättebra. Nästa moment blev framförgående, som vi inte tränat på länge. Hon hade glömt att hon ska gå rakt framåt och varierade sin position från höger till vänster. Inte uppskattat av mig förstås, så vi ska träna på så att hon får tillbaka dragningen rakt fram.
Läggande under gång gick bra, hon la sig fint och låg kvar stabilt utan att nosa tills jag kom tillbaka. Däremot satte hon sig upp före mitt kommando så vi tränade återgångar ett par gånger. Inkallningen är Tincas paradnummer, hon springer med en väldans fart, och den här gången var även ingången snabb och positionen helt perfekt. Annars händer det att hon inte saktar in i tid och får vända upp bakom mig, men den här gången skuttade hon direkt in vid sidan.
Ställande under gång blev istället ett läggande, så där tränade vi ståkommandot några gånger och sedan gick momentet jättebra. Hon tvärnitar verkligen och det är kul. Hennes problem har tidigare varit att hon inte står kvar när jag är på väg tillbaka, men det har inte strulat på länge nu som tur är. Apporteringen fick Tinca först göra vid sidan, så som lydnadsklass 1 har numera. Det har vi bara provat en enda gång tidigare, så nu försökte hon sno apporten från min hand, när jag satte den framför hennes nos. Efter ett par försök satt hon kvar fint tills kommandot kom. Hon har blivit duktig på att hålla apporten utan tugg – underbart! Sedan var det dags för vanlig apportering både med träapport och metallapport. Båda apporteringarna gick jättebra, hon har full galopp ut, griper direkt och galopperar tillbaka, även om inte galoppen tillbaka är lika snabb som den är ut. Tinca älskar verkligen apportering!
Inkallning med stå och ligg provade vi också. Tinca hade full fart, vid ställandet tvärnitade hon och sen blev det full galopp mot mig igen. Läggandet blev så bra att jag faktiskt belönade med en tennisboll! Nu blir det bara släta apporteringar ett tag framöver, för att undvika att hon saktar ner farten.
Fjärrdirigeringen (stå/sitt/ligg) fungerade bra, det är egentligen bara stå-sitt som är lite klurigt att få till så att hon flyttar bak sin långa kropp istället för att flytta fram bakbenen. Vi avslutade med att träna lite skick till rutan på kort avstånd. Det momentet har vi inte heller tränat på särskilt mycket, men det är roligt tycker både jag och Tinca!
Två år gammal bild på Tinca som apporterar i högt gräs.
Idag blev det träning med Anneli & Cia. Tinca fick prova pÃ¥ tvÃ¥ nya moment idag, vittringsapportering och sättande under gÃ¥ng. BÃ¥da de momenten har Tinca provat pÃ¥ tidigare men nu tänkte jag att vi ska börja köra det tävlingsmässigt. Vittringen kollade vi av hur hon betedde sig när vi la ut mÃ¥nga apporter i en hög och la â€rätt pinne†jämte. Tinca tog vilken pinne som helst, sÃ¥ vi flyttade oss ut i det höga gräset och där kopplade hon pÃ¥ nosen jättebra. Vi flyttade dÃ¥ ut â€rätt pinne†ut pÃ¥ det klippta gräset igen jämte högen med pinnar, och dÃ¥ tog hon rätt. Duktig tjej!
Sättandet gick ganska skitdåligt faktiskt, och inte blir det bättre varken av att Tinca har ett långsamt sättande överlag, och att jag tycker momentet är trist. Jag tror vi riktar in oss på vittringsapportering och rutan framöver nu. 
Sen blir det till att börja träna dirigeringsapportering om ett par veckor.
Vi avslutade med fritt följ med kommendering. Tinca går för långt fram och tränger, men jag måste säga att jag är jättenöjd ändå! Hon höll kontakten nästan hela tiden och var tyst! Hon släppte egentligen bara vid en högersväng. Hon har verkligen utvecklats de senaste veckorna när det gäller fotgåendet!
Jag kanske skulle ta och anmäla mig till alla lydnadsklasser samtidigt sen och ta en klass varje dag? 
Ärligt talat är det riktigt synd att inte Tinca kan fÃ¥ visa hur duktig hon är. Jag blir ju sÃ¥ nervös och dÃ¥ funkar vi inte tillsammans. Tänk om nÃ¥gon erfaren person skulle vilja prova att tävla Tinca sÃ¥ hon kan fÃ¥ lyckas…
Förresten så har jag fått ormskräck. Jag går och stirrar i dikeskanterna, i gräskanten jämte cykelbanan och i gräset där Tinca leker. Jag har aldrig någonsin haft rädsla för ormar tidigare, men sen förra året vill jag egentligen inte ens låta Tinca springa runt i högt gräs. Men det funkar ju inte att gå runt och tänka så förstås, hunden måste ju få vara hund.