Nu är det några dar sen jag skrev! Vi åkte ner till Halmstad på onsdagkvällen och var framme strax innan 22. Vi skulle bo hos min bonusmamma och min syrra eftersom min pappa hade brudens familj boende hos sig. Jag hade fullt upp både torsdag och fredag med att förbereda bröllopet. Jag blev ju klar med festprogrammen på onsdag förmiddag och skickade dem till en tjej som skrev ut dem, så de låg färdiga och väntade på mig när jag kom till Halmstad.
På torsdagsmorgonen åkte Johan tillbaka till Älmhult för att jobba och jag tog med mig Tinca och gick hem till pappa för att skära till festprogrammen som de skulle vara. Det visade sig vara mycket mer jobb än jag trott och det tog många fler timmar än jag räknat med. En del papper hade matats in snett i skrivaren och gick inte att använda. Jag fick hjälp av brudens syster och det var tur för annars skulle jag nog inte hunnit klart. Medan jag skar papprena så sorterade hon dem och satte ihop de färdiga programmen. Tack Katrin! 
PÃ¥ torsdagkvällen skulle jag vara med och öva pÃ¥ allsÃ¥ngerna i festlokalen och passade pÃ¥ att skriva ut de papper som blivit fel. Det var oerhört roligt att komma igÃ¥ng och sjunga igen – jag visste inte att jag hade saknat det sÃ¥ mycket! Det var som att ”komma hem”… Sorgligt att jag tappat sÃ¥ngen och musiken sÃ¥ sen jag flyttade till Jönköping. Efter att vi övat klart Ã¥kte vi hem och gjorde färdigt programmen och var inte färdiga förrän efter 23.30.
Tinca skadade sig pÃ¥ torsdageftermiddagen, hon lekte och ”slet upp” en bit av trampdynan genom att hon antagligen fastnat i en skruv som stack upp ur en bräda. Hon haltar ordentligt bitvis och har bara fÃ¥tt korta kissrundor sen dess. 
Alltid ska det vara något.
Fredagen hade jag ocksÃ¥ fullt upp med att hjälpa till med förberedelser och sedan pÃ¥ kvällen var det genrep i kyrkan för alla oss som skulle medverka i brorsans vigsel. Jag hade blivit ombedd att sjunga en sÃ¥ng tillsammans med brudens syster – ”För evigt” med Sara Löfgren. Övningen gick bra och när jag kom hem igen hade Johan kommit till Halmstad.
PÃ¥ lördagen var det sÃ¥ dags. Jag och Johan Ã¥kte hemifrÃ¥n vid 11 för att hämta farmor och farfar som skulle Ã¥ka med oss till kyrkan. Väl utanför kyrkan träffade jag en massa släkt – jättekul att se dom alla! 
Vigseln skulle vara i S:t Olofs kapell i Tylösand, en gammal fin kyrka, men ganska liten.
Brudparet har mÃ¥nga vänner som sjunger och spelar olika instrument sÃ¥ det var mÃ¥nga som deltog pÃ¥ olika sätt. Det började med att tvÃ¥ tjejer stod i folkdräkt (Halmstad och Leksand, där bruden kommer ifrÃ¥n) och spelade ingÃ¥ngsmusiken pÃ¥ fiol – jättevackert. Efter en stund var det dags för själva vigselakten och det var sÃ¥ vackert att jag inte var helt torr i ögonen. Lägligt nog var det dags för mig och Katrin att gÃ¥ upp och sjunga vÃ¥r sÃ¥ng till brudparet strax efter och jag ska ärligt talat säga att det var väldigt svÃ¥rt att hÃ¥lla rösten stadig. SÃ¥ngen blev jättefin och det var väldigt vackert och rörande att fÃ¥ stÃ¥ och sjunga till brudparet, sÃ¥ngen kom verkligen frÃ¥n hjärtat. Tack Louise och Krille för att vi fick äran!
Festen var jättetrevlig och väldigt lyckad! Jag hade lovat att fota åt brudparet, både i kyrkan och på festen, så jag sprang mest runt tycker jag. *s*
När väl bröllopet var avklarat fick jag äntligen semester! Och luften har fullständigt gått ur mig! Jag har ingen energi alls, helt slut är jag. Och nu är nästan anhalt Jönköping och besök av mamma och brorsan Alex. Kul såklart!!
Jo, förresten, den där ostindiefararen var i Halmstad och vi passade på att åka dit och kolla lite.
Brudbuketten.
Riskastning på brudparet.
Brudparet fÃ¥r rocka loss till en omgjord version av ”FÃ¥ngad av en stormvind”
