I lördags morse somnade du lugnt och vackert in med hakan i min hand. Du lÃ¥g pÃ¥ din fäll och tog dina sista andetag medan vi smekte ditt ansikte. TÃ¥rarna rann sakta nerför vÃ¥ra kinder när ditt hjärta slog sitt sista slag och du började springa pÃ¥ de evigt gröna ängarna. En dag kommer vi att ses igen…

Älskade Tinca, vi saknar dig sÃ¥…

---

”The Legend of the Rainbow Bridge” by Paul C. Dahm.

Just this side of heaven is a place called the Rainbow Bridge. When an animal dies who has been especially close to someone here, the pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.

All the animals who had been ill or old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days gone by. The animals are happy and content, except for one small thing: They each miss someone very special to them who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent; his eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.

You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling to each other in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress that beloved head and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.

Then you cross Rainbow Bridge together.

Tack för alla fina stunder!
Många kramar från matte och husse.

---

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu – sÃ¥ fortsätt gÃ¥.
För jag är alldeles bakom dig ändå.

(Författare: Okänd)

Julafton tillbringades med sambons släkt, och pÃ¥ annandagen Ã¥kte vi ner till Halmstad för att träffa min släkt. IgÃ¥r hade min pappa middag; vi var 10 personer och 7 hundar (schäfer, italiensk vinthund, chihuahua, cavalier king charles spaniel, border collie och tvÃ¥ wachtelhundar) i hans hus! Eftersom Tinca inte uppskattar alla hundar sÃ¥ fick hon ligga bakom ett kompostgaller med ett gott tuggben under tiden som vi Ã¥t. Border collien och chihuahuan stannade kvar under natten och i dag har de varit tillsammans allihopa utan problem. Herregud sÃ¥ söt den lilla chihuahuan var! Jag har aldrig träffat nÃ¥n pÃ¥ nära hÃ¥ll tidigare – den vägde 1,1 kg, var mindre än en katt och helt fantastiskt gosig!

Några foton har jag tyvärr inte då jag glömde kameran i Jönköping. Så himla sorgligt var det, för det vore kul att ha bildbevis på när Tinca möter en chihuahua för första gången. Men det kommer fler tillfällen, jag får väl försöka komma ihåg kameran nästa gång vi åker ner till Halmstad!

Nyår kommer firas här hemma tillsammans med mamma, mina båda bröder och svägerskan. Det blir fullt hus när fyra personer ska sova över här några nätter, men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Hoppas jag!

En ljusmanschett i närbild.

IgÃ¥r lastade vi pÃ¥ vÃ¥ra utemöbler pÃ¥ släpet och Ã¥kte ner till stugan för att lämna dem pÃ¥ vinterförvaring. Vi tog med vÃ¥ra spÃ¥rgrejer för att passa pÃ¥ att lägga ett spÃ¥r i skogen vid stugan, Tinca har inte fÃ¥tt spÃ¥ra pÃ¥ evigheter!! Johan ställde upp och la ut spÃ¥ret, ca 600 meter lÃ¥ngt med tre snusdosor innehÃ¥llande älgkött som föremÃ¥l. Som spÃ¥rslut lÃ¥g hennes lunch i en burk. SpÃ¥ret gick i min favoritdel av skogen, där marken är täckt av mossa och blÃ¥bärsris – supermysigt! Vi fikade i stugan och röjde lite medan spÃ¥ret fick ligga till sig ett par timmar.

Tinca var väldigt taggad när det var dags att gÃ¥ spÃ¥ret. Hon är i och för sig alltid väldigt taggad när det vankas nosarbete, men den här gÃ¥ngen var hon dessutom väldigt motiverad och noggrann. Hon spÃ¥rade suveränt bra! Otroligt fint med lÃ¥g näsa, och slarvade inte alls trots att hon var sÃ¥ pass het. SpÃ¥ret lÃ¥g i tuff terräng pÃ¥ ett berg med massor av branta backar där man sjönk ner i mossan och drog med sig halvt förmultrade trädgrenar när man lyfte fötterna (tassarna). Snusdosorna var hon i vanlig ordning inte speciellt intresserad av, hon jobbar hellre vidare utan belöning i spÃ¥ret. Konstigt egentligen, när som helst annars skulle hon gÃ¥ över eld och vatten för att fÃ¥ en liten bit knäckebröd eller gurka eller vad som helst, men i spÃ¥ret struntar hon i bÃ¥de leverpastej, korv och älgkött. Ni som träffat Tinca vet att hon är galen i allt som gÃ¥r att äta… Hon äter förstÃ¥s älgköttet när jag erbjuder det, men hon kan lika gärna gÃ¥ förbi snusdosan när den ligger i spÃ¥ret, om inte jag uppmuntrar henne sÃ¥ fort jag ser att hon stannar till och markerar att hon hittat den.

Ã… andra sidan – om hon blir lyckligare av att fÃ¥ spÃ¥ra vidare sÃ¥ fÃ¥r jag väl hoppa över ”belöningarna” i spÃ¥ret!

Tinca tittar fram mellan några grenar, med både boll och löv i munnen.

De senaste dagarna har det blivit mycket hund, i fredags var vi uppe på klubben för att titta på KM i lydnad. Otroligt duktiga Ulrika & Vilja knep dubbla KM-guld i helgen, både i lydnad och bruks!! Superstort grattis till er! På lördagen var vi hundvakt åt Gizmo och sedan i söndags så var Jessan & Tincas pinscherbästis Elling här. Bästis förresten, den här gången var ingen av hundarna speciellt intresserad av att leka, annars är Elling nästan den enda hund som Tinca tycker om att leka med. Tyvärr lyckades vi pricka in riktigt dåligt väder med blåst och regn hela dagen.

Jag har ju höstlov frÃ¥n jobbet nu, sÃ¥ bÃ¥de mÃ¥ndag och tisdag har jag ägnat Ã¥t min kurs i digital bildbehandling. Min sista uppgift (som bestÃ¥r av tre foton) är bearbetade, och i morgon kommer jag skriva klart beskrivningen av hur jag gjort – sen är jag helt klar! Lägger ut bilderna här i bloggen när jag har lämnat in dem till läraren.

För er som undrar över hur Tinca mÃ¥r sÃ¥ är det bra just nu, förutom att hon är inne i en period dÃ¥ hon är dÃ¥lig i magen. Ni som känner oss vet att de perioderna kommer ganska ofta… I övrigt sover hon mycket, men är pigg och glad när vi är ute.

 Ta hand om er!

I SkellefteÃ¥ var vi ju pÃ¥ SM i hundkapplöpning, jag och Lina. Dagen dÃ¥ vi var där var det greyhounds som tävlade pÃ¥ distansen 510 meter och det gick fort vill jag lova! Jösses alltsÃ¥, tänk er en halv kilometer pÃ¥ 30 sekunder! =) SlÃ¥ det den som kan! Som avslutning pÃ¥ dagen var det ett licenslopp för whippets, det var lite annorlunda efter alla stora greyhounds…

Tack för alla kommentarer de senaste 2 veckorna, jag har inte haft tid att titta in hos er men jag blir glad för varje kommentar!