De senaste dagarna har vi haft fullt upp! I torsdags kväll var vi på en föreställning med Joe Labero, vi fick biljetterna i julklapp. Helt otroligt hur han kan få till det alltså! Jag satt i ständig skräck över att bli uppdragen på scenen, men jag slapp det som tur var. *puh* Det var en häftig upplevelse, i alla fall! 
Johan har jobbat hela helgen. 
På lördagen åkte jag och Tinca till skogen tillsammans med Eva, Jesper och Gizmo. Hundarna rejsade runt i snöblasket och Gizmo fick bada när han kom hem. 
Den här gången fick dock Gizmo jaga Tinca lite, annars är det bara tvärtom. 
PÃ¥ eftermiddagen var jag och Tinca sedan hos dem och tittade pÃ¥ film. ”PÃ¥ smällen” sÃ¥g vi, den var riktigt kul!
På söndagsförmiddagen tog jag med mig Tinca upp i skogen här vid oss. Det var rejält lerigt och svårt att gå i alla backar, men vi tog oss runt. Eftersom mitt lokalsinne ligger på MINUS, så går jag gärna inte nya stigar, men jag testade faktiskt och överlevde. Rundan tog 1,5 timme och då var jag rejält sen när vi kom hem. Fick stressa som bara den för att hinna duscha av Tinca den värsta leran, laga mat, äta, byta om, hänga tvätt och lite annat, innan jag skulle följa med på Gizmos valpkurs. Problemet var att kursen var redan på lördagen, så vi fick åka hem igen. De hade sett fel i almanackan. Trist, men jag fick mig en lugn eftermiddag i soffan tillsammans med te och en bok.
Tinca under uppletande, fotot taget i somras.
I övrigt far mina tankar runt, runt i huvudet. Tinca har blivit sämre igen, jag har hittat tre olika sår som hon har tuggat upp på ryggen, varav ett är riktigt fult. :???: Jag tror att jag missat att ge henne senaste allergenet, och hoppas på att det är därför. I så fall läker såren snabbt, men det händer också att det är annat som triggar hennes klåda (exempelvis pollen eller löp), och då blir det inte bättre än på ett tag. Hon har dessutom diarré i stort sett varannan dag. Som ni hundintresserade kanske minns så har hon ju en massa problem, varav det ena är magen med lever och tarmar. Hon har haft inflammation i tunntarmen under en lång period och vi har skickat prover till Texas vid ett par tillfällen för att de tydligen är bäst där. Vi lyckades få bukt på inflammationen, och hon var bra i magen i två månader. Sen kom ormbettet. Efter det har hon varit dålig i omgångar, men nu är hon det mest hela tiden.
FrÃ¥gan är hur mycket man ska utsätta den stackars hunden för. Ni som har följt oss vet ju att det varit problem och sjukdomar nästan hela tiden. Hur mycket ska man lÃ¥ta henne gÃ¥ igenom egentligen? Ska man göra ännu flera tester och provtagningar och kanske operationer för att kolla upp hennes mage? Ska man lÃ¥ta det vara och hoppas att hon Ã¥tminstone har ett drägligt liv, trots att hon är lös i magen och tämligen mager? Hon är pigg och glad när vi är ute, dÃ¥ är det full fart som gäller. Men jag tycker att hon är tröttare inomhus och det förstÃ¥r man ju när hon inte kan ta upp näringen i maten. Hon är 6,5 Ã¥r nu och jag undrar om hon ens haft ett bra liv eller om hon mest lidit. Hon kan ju inte berätta! Nog för att hon är väldigt pigg och full med energi när vi är ute, men det kanskebara är ett sätt att ”springa bort det onda”? Det kanske bara är jag som är sÃ¥ fruktansvärt egoistisk att jag inte inser vad som är bäst för min hund?! Och hur ska man ens kunna veta det?
Som ni förstÃ¥r sÃ¥ är det ganska tufft, och jag bara skjuter besluten framför mig, och har gjort sÃ¥ i flera Ã¥r. Man hoppas ju naturligtvis pÃ¥ att det ska bli bra, men jag vet att den dagen aldrig kommer. Vi skjuter bara upp det oundvikliga när vi trycker i henne mediciner och lÃ¥ter henne gÃ¥ igenom en massa provtagningar och utredningar. Vi ”lÃ¥nar” lite extra tid Ã¥t henne. Eller är det Ã¥t oss?!
Det viktigaste är ju att Tinca har det bra, och det inbillar jag ju mig att hon har, men hur kan man nÃ¥nsin veta? Jag är ju inte direkt opartisk… Jag är ganska nere för tillfället och det är inte mÃ¥nga minuter per dag som jag kan sluta fundera. Och ändÃ¥ kommer jag inte fram till nÃ¥gonting, mer än att jag älskar min lilla hund…
